Kortfilmsfesten igång igen

UPPSALA INTERNATIONELLA KORTFILMFESTIVAL

The Black Tower
Regi: John Smith

Camouflage
Regi: Jonathan Hodgson

Red Rubber Boots
Regi: Jasmina Zbanic

En Kärleksaffär
Regi: Jörgen Bergmark

Filmmediet har på många sätt kommit att domineras av den långa spelfilmen. Sedan 1910-talets första hälft är det fiktiva berättandet cementerat som offentlig cinematisk konvention. Detta betyder dock inte att merparten av den film som görs sorterar under det långfilmslånga formatet. Uppsala Kortfilmfestival är en av de institutioner som riktar ljuset på den mångfald av rörliga bilder som produceras i offentlighetens skugga.
Kortfilm är ett ytterst heterogent begrepp. Här ryms såväl kortare spelfilm som dokumentärer och diverse experimentella egensinnigheter. Till den senare kategorin får man definitivt räkna engelsmannen John Smith som i år gästar Uppsala. Smith verkar i en på många sätt typisk brittisk modernistisk tradition. The Black Tower (1987) är en av filmerna i den digra retrospektiv festivalen visar. I berättelsen om en man som förföljs av ett svart torn får en mardrömslik dystopi utgöra underlag för en visuell diskussion av filmmediet och dess illusoriska kraft. Smiths fiktionalitetskritik rymmer dock samtidigt en stor dos absurd humor som skapar ett mycket egenartat, och mycket brittiskt, tonläge.
Landsmannen Johnathan Hodgsons nyproducerade Camouflage etiketteras också som experimentfilm i programbladet. Här möter vi dock experimentalitet av ett helt annat kynne. I ett åtta minuter långt montage av fiktiva spelscener, intervjuer, animationer och digitala utflykter fångar Hodgson erfarenheten av att leva med en schizofren förälder. Camouflage är en lysande och personlig cinematisk essä. Sträng i sitt formspråk och i sitt kongeniala utnyttjande av det korta formatet, men också lekfull och utåtriktad i sin fantasifullhet. Det är samtidigt en mörk och gripande film vars självutlämnande ambition både berör och imponerar.
Berör gör också Jasmila Zbanics Red Rubber Boots . Detta är en av många filmer gjorda av filmare från Sarajevo som visas under festivalen. Det senaste decenniets politiska omvälvningar i regionen kastar självklart sin skugga över dessa filmer. Sarajevofilmarna delar kriget som en självklar och självupplevd erfarenhet, inte som den abstrakta etiska (eller spektakulära) tematik som så ofta präglar västvärldens filmiska krigsskildringar. Red Rubber Boots är en dokumentär. Zbanic följer Jasna vars man och barn försvunnit, och med all sannolikhet dödats, under kriget. Kameran registrerar utgrävningar av massgravar, allt medan Jasna på ljudspåret kommenterar sin sorg och sitt sökande.
En av kortfilmens många genrer är också den mer traditionella spelfilmen. På många sätt ställer fiktionsfilmens konventioner större krav på den som arbetar i detta lilla formatet än på långfilmsregissören. De enskilda greppen måste vara effektiva och säkra, annars riskerar berättelsen att aldrig riktigt etableras. Samtidigt kan ett alltför påtagligt och utstuderat formspråk sätta berättandet på undantag. Jörgen Bergmark lyckas i En kärleksaffär etablera en imponerande nerv och spänning. Bergmark behärskar till fulländning den antydandets konst som den sk. novellfilmen föreskriver. Han har här hjälp av två ytterst etablerade skådespelare. Pernilla August och Jacob Eklund spelar ett medelålders par vars äktenskap glidit över i slentrian. Filmen skildrar en fredagskväll i parets liv, där barnvaktsjäkt och förestående middagsbjudning i förstone framstår som en återupprepning av i det närmaste klichémässiga inslag i relationsdramegenren. I kammarspelets stränga symmetri lyckas Bergmark dock etablera den överraskande omvälvning som är så nödvändig för formatet.
Det är ändå svårt att jämföra en ack så välgjord novellfilm med de visuella excesser som exempelvis Smith och Hodgson ger uttryck för. Här framskymtar också något av kortfilmsbegreppets dilemma, men kanske också dess charm. Där Bergmarks film (liksom andra korta spelfilmer) kan framstå som en förövning inför större (läs längre) projekt, känns filmer som Camouflage som mer fulländade och självklara delar av en konstnärlig gärning. Som framgått av ovanstående ger det breda kortfilmsbegrepp som präglar Uppsala Kortfilmfestival utrymme för båda dessa förhållningssätt vilket gör den till ett rikt forum för film som annars inte skulle nå så många åskådare.