Vacker kärlekshistoria
The Science of Sleep
Regi: Michel Gondry
4/5
(Filmstaden)
Nu är det inte samma sorts polerade yta som i Marie Antoinette vi möter hos Gondry. The Science of Sleep bygger på ett maniskt bricolage av restprodukter, av sådant som inte fått plats i den mondäna världen. Emballage, trasiga leksaker och ospelbara musikinstrument beledsagas av ett persongalleri som består av människor lika onödiga och bortglömda.
Stéphane (Gael Garcia Bernal) är en ung man uppvuxen i Mexico som kommer till Paris för att bo med sin mor som är fransyska. Han drömmer om en konstnärskarriär men arbetet med nakenkalendrar på ett nedgånget förlag blir en besvikelse. I grannlägenheten bor Stéphanie (Charlotte Gainsbourg) som är en potentiell själsfrände. Tillsammans kan de leka med enkla trolleritricks, cellofan och flörtkulor och tala om fantasifulla projekt.
Främst lever dock Stéphane i en drömvärld där Stéphanie och hennes vackra väninna får huvudroller. I drömmarna realiseras alla fantasier - inklusive kärleken till Stéphanie. Den solkiga vardagens avskräde blir där en utopi där allt kan hända. I motsats till den verkliga tillvaron där både romantik och kreativitet möts av oöverstigliga hinder för den naive och osäkre Stéphane.
Det är en vacker och sorgsen kärlekshistoria Gondry har satt i scen. Just i iscensättningen framstår nämligen som det helt centrala i denna film. Själva berättelsen är (precis som i Coppolas aktuella film) inte huvudnumret, det är de lekfulla visuella attraktionerna som regerar. I Gondrys filmiska universum har förvånansvärt lite hänt sedan sekelskiftet 1900. Liksom landsmannen George Méliès är Gondry en trollkarl som spelar med de mest utstuderat synliga och osynliga tricks, inget digitalt illusionsmakeri här inte. Gondrys magi rymmer såväl teknologi som poesi. Det senare inte minst i de bägge huvudrollsinnehavarnas formidabla samspel.
