Överraskande relationer

När jag fick höra vad Patrik 1,5 handlar om undrade jag varför i hela världen man inte stoppat projektet redan på skisstadiet. Det är en av de minst originella filmidéer man kan tänka sig. Filmen handlar om det äkta paret Göran och Sven som äntligen fått godkännande att bli adoptivföräldrar. När de ska hämta sin nya son Patrik visar det sig att han inte alls är 1,5 år som de trott utan 15 år. Myndigheterna har helt enkelt gjort en felkommatering i beslutsbrevet. Till råga på allt är 15-åringen en ungdomsbrottsling som suttit på de flesta ungdomsanstalter i detta land.
Så fort filmen startar är dock allt förlåtet och alla dåliga tankar borta. Man sugs in i filmen omedelbart och blir verkligt intresserad av hur det ska gå. Trots att man redan under förtexterna har räknat ut allt som kommer hända i filmen och att alla så kallade vändningar kommer helt väntade kan man inte låta bli att engageras, beröras och skratta. Filmen bjuder verkligen på stora känslor och många goda skratt.
Gustaf Skarsgård och Torkel Petersson är fantastiska som svenssonbögar, helt klart årets kärlekspar på svenska biodukar Framför allt är de inte så typiskt castade som homosexuella nästan alltid är på film. Tom Ljungman som spelar adoptivsonen Patrik gör också en riktigt trovärdig och rörande insats.
Trots det mediokra manuset, som hon för övrigt har skrivit själv, lyckas Ella Lemhagen med timing och känslighet hitta helt rätt ton filmen igenom. Hon lyckas till och med komma undan med kavalkaden av klichéer som man överöses med under hela filmen. Lemhagen har gjort en rakt igenom mänsklig film som helt klart är en av de bästa svenska feelgoodfilmerna jag sett på länge.