Vankelmodigt tantsnusk
Kung Henry VIII har tröttnat på sin drottning och familjen Boleyn är inte sena att utnyttja situationen. Först satsar man allt krut på att sälja in Mary (Natalie Portman) som kungens älskarinna, men när Henry får upp ögonen för Marys nygifta syster Anne (Scarlett Johansson) så tvingar man istället henne att ställa upp för kung och fosterland. Marys avundsjuka växer sig större än kärleken till familjen och ränkspel på både hög och låg nivå tar vid. Frågan är bara vem av systrarna som ska föda Englands tronarvinge.
Snarare än ur verkligheten så skulle den smaskiga storyn i Den andra systern Boleyn kunna vara plockad ur någon tvålopera. Det är lätt att förstå att upplägget fått producenternas munnar att vattnas, i synnerhet när Henry häradsbetäckare spelas av en deffad (men ack så mesig) Eric Bana, istället för - som brukligt är - av någon skäggig tjockis. Regissör Justin Chadwick verkar dock ha varit lite orolig för att det hela skulle uppfattas som en vanvettig viktoriansk dokusåpa och drar ständigt i melodrambromsen.
Resultat blir en synnerligen vankelmodig film. Det är påkostat och mestadels återhållsamt i ton, men med återkommande och vaselinlinsade sexscener som balanserar på kitschens rand. Även om det är lätt att förstå Chadwicks intentioner med den känslomässiga stramheten så hade man gärna sett att han hade vågat ta ut svängarna mer. Han lyckas aldrig styra rätt mellan de saftiga hovintrigerna och sina ansatser till mer förfinade könspolitiska perspektiv. Istället blir det bara avmätt. Till slut sitter man bara och önskar att han tar steget fullt ut och omfamnar den tantsnuskgenre som man så tvehågset flörtar med.
Inte heller Natalie Portman tillåts släppa loss ordentligt, trots att rollen formligen ber om det. Hennes tolkning av den intrigerande Mary är ändå en positiv överraskning och en av filmens otvetydiga tillgångar. Ofrivilligt plutande Scarlett Johansson är dessvärre inte det. Hon gör en sedvanligt entonig insats som det godhjärtade offret Anne, även om det till hennes försvar ska sägas att det är en ovanlig trist skriven roll. I övrigt är de tekniska prestationerna genomgående höga. Så tycker man om historiska dramer där ljus, foto och kostym är av yppersta klass så kan man gott masa sig iväg till biografen. För oss andra är det här en alltför tam affär.
