Ovinklade terrorister

Berättelser om terrorister är sällan särskilt nyanserade, de är nästan alltid helt vinklade åt något håll eller berättade med en underton av vad som är rätt och fel. Den tyska filmen Baader Meinhof Komplex är ett av få undantag, där terrorism faktiskt behandlas ur många olika perspektiv. Den tar oss med bakom kulisserna hos terroristerna när de planerar sina attacker och hos ordningsmakten när de försöker klura ut hur de ska stoppa det hela. Filmen är på så sätt ganska neutral.
Baader Meinhof Komplex tycks till en början handla om Ulrike Meinhofs liv och hennes kval när hon tvingas lämna barn och familj bakom sig för att kunna hänge sig helt åt terroristgruppen RAF, gruppen som bland an nat låg bakom belägringen av tyska ambassaden i Stockholm 1975. Att berätta om detta ur ett sådant personligt perspektiv är intressant och ganska ovanligt just när det handlar om organiserad terrorism.
Men ganska snart byter filmen fokus till att handla mer om terroristgruppens utveckling och aktioner. Detta gör att intressenivån sjunker ordentligt. Det blir mer av en dramatiserad dokumentär om hur det går till när en grupp av det här slaget byggs upp och vad som händer när grundarna inte längre kan kontrollera gruppen. Det låter intressant på pappret, men här blir det ganska långdraget. Det finns bättre skildringar av RAF som tex den svenska dokumentären Stockholm 75 av David Aronowitsch.
Som helhet är ändå Baader Meinhof Komplex en klart sevärd film om man inte är alltför känslig för långörer. Porträttet av Ulrike Meinhof är spännande från början till slut och känns ganska ovanligt i sitt slag. Detta är filmens klart största behållning även om det gärna hade fått ta mycket mer utrymme.