Bra men inte Scotts bästa
Lögn, svek och brustna förtroenden. I Body of Lies tar sig Ridley Scott an ett högst etablerat sätt att bygga upp en thrillerintrig. Ofta kännetecknad av subtilitet och psykologi, som hos Hitchcock eller i sjuttiotalets paranoiafilmer. Scotts film närmar sig dock åskådaren med ett annat tilltal.
Det handlar om Roger Ferris (Leonardo DiCaprio) en CIA-agent, toppaste top secret, som jagar terroristceller i mellanöstern. Han fjärrstyrs från huvudkontoret i Langley, Virginia, av Ed Hoffman (Russell Crowe), en cynisk karriärist och teknokrat. Vi möter Ferris i en irakisk öken, där han i rask takt sviker en irakisk tjallare, förlorar sin närmsta man och själv skadas svårt i en bombattack. Han får omgående ett nytt uppdrag - att identifiera en ny terroristcell i Jordanien.
På plats i Amman involverar han sig med den jordanska underrättelsetjänstens starke man Hani (Mark Strong). Ett triangeldrama mellan Ferris, Hoffman och Hani följer. Vem ljuger? Vem kan man lita på? Vem är mest cynisk? Mönstret kompliceras av att Ferris också förälskar sig i en infödd sjuksköterska.
Body of lies rymmer inte bara en spännande thrillerberättelse. Det intrikata spelet runt Ferris, och hans egen gryende motvilja mot agentvärldens cynism, tematiserar både moral och kulturkrockar. Problemet är att Ridley Scott inte riktigt utnyttjar potentialen i storyn fullt ut. I prologen där DiCaprios rollfigur etableras får vi kaskader av pyroteknik och handeldvapen till livs. Scenen är symptomatisk för filmen. Både etiska och etniska konflikter smygs på åskådaren i ett bitvis ganska monotont normaltillstånd av explosioner och eldstrider. En stor brist ligger i musiken, som okänsligt ligger som en matta över de flesta scener där det för en gångs skull inte smäller. Filmen har samtidigt sina starka sidor. Samspelet mellan DiCaprio och Crowe är ett sådant, där faktiskt också den hårde Hoffman blir en mer komplext utnyttjad figur för varje scen. Satelliternas övervakande blickar väver elegant och tänkvärt samman fredligt vardagsliv i USA och terror i orienten.
Samtidigt får vi inte glömma att detta är en politisk film. Här blir budskapet mer grumligt än komplext. Inte minst i den avslutande uppgörelsen med Sami och de ondsinta terroristerna.
