Bagatellartat julfirande

Det finns något hypnotiskt med romantiska komedier. Tryggheten, enkelheten, stereotyperna och igenkänningsfaktorn gör att genren aldrig dör ut, fastän i princip alla filmer följer samma konfliktstruktur och tematiska element. Borta bäst, hemma värst är inget undantag. Brad (Vince Vaughn) och Kate (Reese Witherspoon) hittar på alla slags lögner för att kunna åka på semester till Fiji och därmed undvika ett julfirande med sina fyra frånskilda föräldrar. Alla flyg ställs dock in på grund av dåligt väder och paret tvingas fira jul med sina märkliga släktingar.
Seth Gordons nya skapelse, som helt i onödan fått en svensk titel (originalet Four Christmases är betydligt träffsäkrare), är en standardkomedi skriven efter mall. Om det inte vore för bifigurerna skulle filmen vara en total katastrof. Temat har avhandlats betydligt mer engagerande i exempelvis Meet the Parents (2000) och Meet the Fockers (2004). Vince Vaughn går på autopilot och gör den roll han abonnerat på sedan underhållande Wedding Crashers (2005) och The Break-Up (2006). För Reese Witherspoon måste detta vara en ren pekuniär fråga efter lysande insatser i Walk the Line (2005) och Rendition (2007). Även på marknadsföringsnivå har jag svårt att se varför en julfilm släpps i slutet av februari. Visst, storyn börjar som en antijulberättelse, men snart halkar den in på det standardspår som vi sett alltför många gånger förr. Mannen är som vanligt handlingens motor. Kvinnan är en bifigur som snällt får uppfylla sin del av de traditionella könsrollerna och utgöra en förlegad Hollywoodbakgrund till mannens bravader. Vilket är synd. Borta bäst, hemma värst kunde ha blivit en Bad Santa (2003) där två julhatare hänsynslöst gått sin egen väg och pulvriserat sina knäppa släktingar och deras ideal. I stället är filmen bagatell som borde släppts direkt på dvd. Spar biopengarna och hyr Gordons förra film, The King of Kong (2007), en helt makalös dokumentär om två mäns krig om världsmästartiteln i arkadspelet Donkey Kong.