Ta på dig polotröjan – vi ska på filmfestival!
”Kan Cannes, kan Uppsala” – så löd det under premiären av Uppsala kortfilmsfestival 1982. Ett event, en händelse, ett minne som grundare Lars Hedenstedt berättar om med stolthet och lite sentimentalitet. Årets tema är minnen, någonting som kvällens talare får tolka genom att visa varsin kortfilm som haft särskilt inflytande på dem. Festivalens producent Sigrid Hadenius visar en film som hon minns från en första dejt, festivalchefen Niclas Due Gillberg presenterar filmen Achill, som han minns från sitt examensarbete på universitetet. Lite nervös är han dessutom över att skaparen till filmen, Gudrun Krebitz, sitter i publiken.
– It has a vague meaning, but in a good way, säger Niclas Due Gillberg och publiken skrattar instämmande.
För visst är det så att kvällens filmer är råa, sällsamma och rätt komplexa för ett otränat öga, men publiken är lättsam och applåderar vilt åt filmerna och skrattar gott åt berättelserna som följer.
Årets kortfilmsfestival är ett dignande smörgåsbord av festivalens historia. Det är publikfavoriter, Oscarsvinnare, nationella liksom internationella bidrag. Över 300 kortfilmer från ett 70-tal länder visas på fyra biografen i centrala Uppsala mellan 25-31 oktober. Öppningen av festivalen ägde rum under måndagskvällen på Reginateatern och som alltid invigdes festivalen officiellt med sax och band. Ni vet sådär som man brukar göra på film. En välklädd person med en sax i handen som ler tillgjort mot fotograferna och skakar hand med någon viktig person. Det var ungefär så det gick till. Dock var det inte ett band utan en lång röd slips. Lasse Åberg hade introducerat traditionen vid en tidigare invigning och nu var det grundare Lars Hedenstedt som fick äran att klippa slipsen och kicka igång 40-årskalaset.
– Jag ser inga tecken på en 40-årskris, inga gråa hår eller rynkor, säger Lars Hedenstedt.
Lars Hedenstedt, grundaren av festivalen, hälsade publiken välkomna. Foto: Emma Fritze
Det var 40 år sedan festivalen kom till Uppsala. På den tiden fick man inte lov att visa internationella filmer på vita duken utan tillstånd och mot betalning. Lars Hedenstedt, som då var student, kontaktades av Tullverket som inte förstod varför någon skulle vilja se internationella filmer i Sverige. Idag ser det annorlunda ut. Festivalen en plats för internationella möten, ett event som bryter barriärer- geografiska och osynliga sådana. Minnet av vad Sverige var och vad festivalen har blivit skildrar den förändring som har skett och den utveckling som vi bör vara stolta över.
"Jag är ingen proffsminglare, inte heller är jag en del av kultureliten i Uppsala, men trevliga människor som dessutom är svältfödda på social interaktion är lättare att närma sig"
Idag delar vi alla ett annat minne, ett minne av ”ni vet vad”. Pandemin som slog till mot världen och hindrade oss från att göra det vi alla älskar. Även om vi försökt anpassa våra liv efter restriktioner och nya utmaningar så är det just den nerv, de nyanser av oförutsägbarhet som liveframträdanden innebär som vi saknat kanske allra mest. Kvinnan som hostar bredvid mig, mannen som tuggar tuggummi på raden bakom. Det som jag tidigare stört mig på är idag en njutning. Det finns hopp om ett roligt liv som sker här och nu och inte bakom datorskärmar. Vi kan uppleva kultur igen – i realtid och tillsammans med andra människor. Den ofrivilliga ensamheten blev inte långvarig.
– Som vi har längtat efter att krypa in i mörkret igen, säger Linda Eskilsson (MP), kulturnämndens ordförande i Uppsala kommun.
Från vänster: Festivalchef Niclas Due Gillberg, festivalproducent Sigrid Hadenius & programchef Christoffer Ode. Foto Emma Fritze
Även om vi alla är glada över att vara tillbaka, att se varandra igen, så kan jag ändå urskilja en viss nervositet. Oj, vad läskigt det var att stå inför en publik, hur var det nu man minglar och är det socialt accepterat att dricka två glas vin i foajén? Kvällens första talare, programchefen Christoffer Ode, välter stativet på vägen upp till scenen, med sina darrande händer runt mikrofonen och med en härlig svengelska inleder han kvällen på bästa sätt. Han skänker en gåva till publiken som säger att det är okej att vara nervös, vi är alla lite ringrostiga.
Som student unnar jag mig sällan lyx och flärd men när det bjuds på kalas tar jag gladeligen emot. Kvällen avslutades nämligen med förfriskningar i baren och tilltugg från restaurangen Triller i Uppsala. Jag är ingen proffsminglare, inte heller är jag en del av kultureliten i Uppsala, men trevliga människor som dessutom är svältfödda på social interaktion är lättare att närma sig. Ta på dig polotröjan sa jag till min vän tidigare på kvällen. Då kommer det i alla fall se ut som att vi har koll. Jag tror dock inte att utstyrseln lurade någon, men det gjorde ingenting. Jag kanske inte förstår kortfilm och jag har ingen gedigen kunskap och vad det innebär att producera en sådan. Däremot är jag en stolt kulturtant som är ivrig på kunskap och nya lärdomar. Kortfilmer kan vara konstnärliga mästerverk, reflektioner av vår samtid eller humoristiska godbitar. Det finns någonting för alla och jag tackar Uppsala kortfilmsfestival för möjligheten att inse det. Jag ser nu fram emot en vecka av nya insikter och förhoppningsvis spännande bekantskaper.
Lars Hedenstedt, initiativtagare till festivalen. Foto: Emma Fritze.
Vadå festival?
Uppsala Kortfilmfestival eller Uppsala Short Film Festival är en internationell filmfestival i Uppsala med fokus på kortfilm. Filmfestivalen etablerades 1982, och är idag en av Europas största kortfilmfestivaler. I år pågår den mellan 25-31 oktober. På festivalen visas varje år mer än 300 kortfilmer från hela världen i en rad olika sektioner. Under festivalen hålls också en tävling där bästa film i olika kategori vinner pris, ny film tävlar i den Internationella tävlingssektionen, svensk film i tävlan i den Svenska tävlingssektionen, film för barn och unga i Kortfilmfestivalen UNG. Under festivalen arrangeras också ett stort antal seminarier, samtal, föreläsningar och branschmöten.
Festivalens filmer visas på olika biografer, däribland Reginateatern, Grand, Fyrisbiografen och Slottsbiografen. Man kan också köpa biljett och streama filmerna hemifrån.
Här kan du läsa mer om årets filmer.
