Scott Pilgrim vs the World

”Scott Pilgrim vs the World” är inte en lätt film att bedöma. Å ena sidan är den en visuell upplevelse och har ett alldeles strålande formspråk, men å andra är det en ganska tunn historia med väldigt många brister. Gillar man formen och effekterna som oftast är hämtade från tv- och dataspel eller serietidningar kommer man älska filmen. Ser man däremot bristerna blir det inte lika positivt.
Filmen handlar om Scott Pilgrim som börjar dejta stans häftigaste tjej Ramona. För att få fortsätta träffa henne måste han dock besegra de sju exen, alltså Ramonas ex. Det är sju skurkar med superkrafter. Samtidigt satsar Pilgrim allt för att bandet han spelar i Sex Bob-Omb ska slå igenom, eller åtminstone gör de andra bandmedlemmarna det. Det är inte lätt att få ihop alla delar i livet för den osäkra och tafatta Scott Pilgrim.
Genreblanding och parodiering är något som regissören Edgar Wright med framgång sysslat med i tidigare filmer som till exempel ”Shaun of the Dead” och ”Hot Fuzz”. Hans nya film ”Scott Pilgrim vs the World” är helt överöst med alla tänkbara filmreferenser, allt från Nintendo 8-bitar till Seinfeld. Men det är mest tv-spels- och serietidningsreferenserna som märks. Referenserna vävs in i historien på ett snillrikt sätt och ger filmen ett sällan skådat tempo. nbsp;

Tyvärr blir det inte bra film enbart av att man kan hantera hantverket och har ett antal filmreferenser att kasta in i historien. Filmen har flera grundläggande brister. Vad den verkligen saknar är känslor, verkliga och riktiga känslor. På ett plan är det här en kärlekshistoria, men knappt en enda gång blir det känslomässigt. Filmen saknar också djup. Det kan låta som fel sak att säga när det handlar om tv-spel och serietidningar. Men det är inte något tungt filosofiskt djup jag efterlyser. Det skulle endast krävas att man fick lära känna karaktärerna något bättre. Med de utmärkta skådespelare som filmskaparna har till sitt förfogande och karaktärer som skulle kunna bli spännande har man alla förutsättningar att lyckas. Nu är karaktärerna mest schabloner och det hela blir väldigt stereotypt. Det är en underskattning av publiken att tro att man måste jobba med stereotyper för att parodin ska gå fram.
”Scott Pilgrim vs the World” kommer nog bli en film som delar biopubliken. För vissa kommer det bli en kultfilm. För andra kommer den gå ganska obemärkt förbi. Personligen sällar jag mig till den senare gruppen, även om filmen har några helt fantastiska scener.