Love and other drugs

Jamie Randall, spelad av Jake Gyllenhaal, är en första klassens charmör och expert på lösa förbindelser. När han får jobb som säljare i läkemedelsbranschen visar det sig att hans utstrålning kommer väl till pass. Inte minst när hans läkemedelsföretag börjar sälja Viagra. Under ett besök på en läkarmottagning träffar han Maggie Murdock, som spelas av Anne Hathaway, och han blir störtförälskad. Problemet är bara att Maggie är sjuk i Parkinson och inte släpper någon inpå livet. Frågan är bara hur länge Maggie ska kunna förtränga sin känslor och hålla Jamie ifrån sig.
Ett bra recept för att göra en lyckad komedi är ofta att blanda det komiska med riktigt allvarliga och berörande ämnen. Många av de bästa komedierna fungerar just så. Det har man tagit fasta på i ”Love and other drugs” och växlar friskt mellan humor och allvar.
De komiska inslagen är delvis lyckade trots att skämten ofta är lite pubertala. Humorn är ganska rå och grabbig, och det är många skämt under bältet. Den råa humorn må vara rolig men den blir ett problem i den här filmen. Det är helt enkelt svårt att växla över till allvar när humorn ligger på den nivå som den gör. Men filmen har större problem än så.

Det största problemet är att den dramatiska delen av filmen inte är riktigt trovärdig och kommer in med lite dålig timing. Det tar lite för lång tid innan det bli dramatiskt och när det dramatiska väl tar sin början har filmen redan etablerat sig som en ganska flamsig historia som man inte behöver ta på allvar.
En annan sak som drar ner helhetsintrycket ordentligt är att huvudrollsinnehavarna är totalt felcastade. Hathaway lyckas inte alls förmedla Maggies lidande. Hon har viss känsla för det komiska, men när det blir mer allvarligt så fungerar det inte alls. Det skulle behövas en skådespelare med mycket större känsla för dramatik för att kunna spela en allvarligt sjuk karaktär på ett trovärdigt sätt. Gyllenhaal är visserligen okej men han har inte riktigt kapacitet och komisk talang nog att bära upp hela filmen på egen hand.
Sammanfattningsvis kan man säga att ”Love and other drugs” knappt är en sevärd film. Försöken att skapa dramatik och beröra åskådarna faller platt på grund av undermåliga skådespelarinsatser och dålig känsla för tonlägen. Filmen har dock sina förtjänster på det komiska planet som lyfter den över de sämsta i genren.