Väl värd att upptäckas

Mot slutet av 60-talet spås den amerikanske musikern Rodriguez en lysande framtid. Hyllad av kritiker som Dylans arvtagare men en fullständig flopp hos publiken, faller hans namn dock snart i glömska. I missmod avrundar Rodriguez en konsert med att begå självmord på scenen. Om han satte en pistol till tinningen eller tände eld på sig själv beror på vilket rykte man väljer att tro. Mycket mer än rykten kring Rodriguez finns inte att gå på, det mesta kring hans person är höljt i dunkel.

Åtminstone tills mitten på 90-talet då en musikjournalist och en skivaffärsägare från Kapstaden började gräva i saken. Till skillnad från resten av världen som knappt hört talas om honom så var Rodriguez nämligen megastor i Sydafrika. Hans protestsånger med antiauktoritära skildringar av ett samhälle i sönderfall slog an en ton hos den vita motståndsrörelsen och Rodriguez växte snart från mytomspunnen undergroundlegend till musikalisk koloss i nivå med Rolling Stones. Inte heller i Sydafrika visste man något om honom utöver hans musik, men med hjälp av det nya verktyget internet skördade de två musikaliska detektivernas arbete frukt. Svaren på vem Rodriguez var och hur han dog var mer förbluffande än de någonsin kunde ha föreställt sig.

Det är onekligen ett osannolikt musikmysterium som den svenske regissören Malik Bendjelloul lustfyllt spinner sin första långfilmsdokumentär kring. Han vet att gåtan vid dess kärna gör det till en tacksam historia att berätta och väljer att hålla på pusselbitarna precis länge nog för att uppnå maximal effekt. Ordentligt indragande lyckas den trycka på alla de rätta knapparna, något som gör det lätt att förstå varför den har vunnit publikpris vid så tunga festivaler som Sundance och Tribeca.

Mystiken har dock en baksida. Av begripliga skäl finns det väldigt lite bildmaterial där Rodriguez själv figurerar och det utgör ett uppenbart problem för en dokumentärfilmare. I brist på själva föremålet förlitar sig Bendjelloul väl mycket på att hans prydligt uppställda intervjuoffer förmedlar historien och Rodriguez betydelse. Dessutom går det inte att skaka av sig känslan av att filmen väljer bort några intressanta stickspår till fördel för det monomana sökandet efter det manliga geniet.

Lyckligtvis bryts dessa rockumentärlater upp av fotografen Camilla Skagerströms stämningsmättade upptagningar från USA och Sydafrikas slitna storstäder. När bilderna dessutom ackompanjeras av den ena efter den andra av Rodriguez pärlor till låtar är det lätt att dras med i hyllningskören. Han är väl värd att upptäcka, Sixto Diaz Rodriguez, och detsamma gäller för filmen om honom.