Internationellt på filmfestival

Mötet för de nya festivalvolontärerna inleds med en visning av Michaela Pavlátovás film Tram – en av förra årets stora publikfavoriter: En sexuellt frustrerad spårvagnschaufför objektifierar sina passagerare och blir ett med den stämplingsapparat som omsluter biljetterna en efter en. När bussens spakar och sedan även de bistra passagerarna förvandlas till lila, gungande penisar hörs spridda fniss i salongen.
– Inte alla filmer kommer vara så här snuskiga, så oroa er inte för det, säger festivalkoordinatorn Sigrid Hadenius när lamporna tänts.

För att festivalen ska gå att genomföra behövs folk till allt möjligt – biljettförsäljning, dubbning till barnföreställningarna (”alltså inte filmen Tram ”), salongsvärdar, pr, husrum för besökande regissörer… Fjorton timmars jobb ger fribiljett till alla visningar, men även mindre insatser behövs, berättar arrangörerna innan folk börjar fylla i lappar om vilka områden man helst vill engagera sig i.

De flesta i den nästan fulla salongen på Slottsbiografen är internationella studenter, varav många fått nys om festivalen under introduktionsveckans minimässa. Arrangörerna räknar med att det finns i alla fall 30-40 olika nationaliteter bland de engagerade.
Thu Tran och Kristian Ehlert står för två av dem, och har precis bestämt sig för att ställa upp och bidra innan och under festivalveckan:
– Jag har inte sett så mycket kortfilm innan, så det blir intressant, säger Kristian Ehlert, och tillägger:
– … också att det inte är Hollywood.

Thu Tran har tidigare mest tagit del av kortfilm via nätet.
– I Vietnam, där jag kommer ifrån, har vi inte den här sortens festivaler.
På frågan om varför hon är här, om det är den sociala biten eller själva innehållet, är hon bestämd:
– Min största förhoppning är att få se mycket film.