Mästerligt tolkat av Gerwig
Regi: Greta Gerwig
Fyrisbiografen/Royal
Vissa berättelser blir aldrig för utslitna för att återanvändas. De två romanerna Little Women av Louisa May Alcott från 1868 och 1869 filmatiserades första gången 1917. När Saorise Ronan nu axlar rollen som Jo March är hon en i raden av de olika stjärnor som gestaltat huvudpersonen i filmatiseringar av Alcotts böcker. Bland föregångarna märks Katherine Hepburn (1933) och Winona Ryder (1994).
Jo är inte bara huvudperson och berättare, hon framstår också som författarens alter ego. Att en ikon som Hepburn – känd som en av de hollywoodstjärnor som utmanade tidens alla kvinnostereotyper – en gång gjorde rollen till sin är symptomatiskt. Jo är en pojkflicka som kontrasteras mot sina tre systrar som alla representerar mer traditionella typer. Meg (Emma Watson) är den husliga, Amy (Florence Pugh) den koketta medan Beth (Eliza Scanlen) är den blyga och veka. I skuggan av det stora inbördeskrig som skakade USA under 1860-talet upplever de tillsammans sorger och glädjeämnen i väntan på fred och på att pappan ska återvända från soldatlivet.
Romanerna slog an i sin samtid bland annat genom att på ett nytt sätt fokusera kvinnors vardagsliv. Miljön var amerikansk östkust, närmare bestämt Connecticut. Och precis som Alcott själv levde huvudpersonerna ett liv i anspråkslös, frisinnad och bildad borgerlighet. De lever i ett stort hus, tar del av tidens kulturliv och idkar välgörenhet för grannskapets fattiga. I takt med att de växer upp – när berättelsen börjar är de i tidiga tonåren – uppvaktas de av grannskapets unga kavaljerer. Särskilt rikemanssonen Laurie (Timothée Chalamet) som transformeras från livfull lekkamrat till tänkbar äktenskapspartner.
Unga kvinnor är en berättelse som i fel händer skulle kunna innebära en sockersöt kollaps av romantik, idyllisering och idealisering. Gestalten Jo skulle i sin klämkäcka perfektion kunna bli en helt outhärdlig karaktär, liksom de mindre felfria och mer våpiga systrarna. Att Greta Gerwig lyckas ge både liv och komplexitet till en berättelse vars dramatiska driv inte är en självklar kvalitet är mästerligt.
Dels har hon härtill fantastiska skådespelare med sig. Förutom de redan nämnda syns Laura Dern i rollen som mamman i familjen, och Meryl Streep spelar flickornas lika rika som sträva faster. Men Gerwigs Unga kvinnor vinner inte bara på en bra laguppställning, här finns också en medvetenhet om rytm och komposition både i det lilla och det stora. Gerwig arbetar i flera tidsplan och med en dynamisk klippning där snabba montage avlöser mer stillsamma kontemplationer. Framför allt har hon i berättelsen om Jo och hennes systrar skickligt vävt in en metanivå där gränsen Louisa May Alcotts skaparprocess och karaktären Jos författande blir suddig. Motivet med skrivandet av den bok som sedan blir Unga kvinnor utgör inte bara en lek med fiktionsnivåer, det ger också denna charmiga och sentimentala berättelse en tematisk dimension av emancipation som relaterar till så väl bildning och kunskap som till genusnormer.
