Oupphörligt fascinerande tvärsnitt av brittisk svart historia
Regi: Steve McQueen
SVT Play
Hur brukar vi historien? Traderar vi de bilder av det förflutna vi redan lärt oss känna igen, eller söker vi utvinna nya berättelser ur de spår som lämnats av föregående generationers tillvaro. Steve McQueens nya filmsvit Small Axe är definitivt ett exempel på det senare. Den tar oss med till London under 1900-talets sista decennier. Men inte till modsen i 60-talets Swinging London, och inte heller till hovet i Buckingham Palace. Margaret Thatcher är en diffus bifigur, om än ständigt närvarande. Small Axe för oss istället till stadsdelar som Notting Hill och Brixton och i dess fokus står den stora del av den brittiska huvudstadens befolkning med bakgrund i de vid det laget forna kolonierna i Karibien.
De fem filmerna är fristående berättelser som i olika nedslag gestaltar Storbritanniens afrokaribiska diaspora. Den skildrar universellt mänskliga teman som vardagsliv, kärlek och utsatthet, men också den ständigt ifrågasatta existens berättelsernas huvudpersoner omfattas av. Genrerna växlar, men alla filmerna präglas av bildkonstnären McQueens förmåga att i anslående visualitet fånga verkligheten.
"Mangrove rymmer också en djup idédiskussion om vilka strategier kampen ska använda."
Seriens första – och längsta – del Mangrove är ett rättegångsdrama med autentisk bakgrund. Titeln är lånad från den karibiska restaurang i Notting Hill som här står händelsernas centrum. Den invigdes 1968 och kom snabbt att fylla en funktion som mötespunkt för stadens svarta. The Mangrove ifrågasattes systematiskt av utskänkningsmyndigheterna och utsattes för ständiga polisrazzior. Efter en protestmarsch mot trakasserierna sommaren 1970 åtalades ägaren och ett antal aktivister för upplopp och våldsamt motstånd.
Huvuddelen av filmen utspelas i rättssalen. Det är en filmisk spelplats som brukar ge tillfälle till både patos och spänning. Så också här, men Mangrove rymmer också en djup idédiskussion om vilka strategier kampen ska använda. Dessutom ger den effektivt en historisk kontext till de kommande filmerna.
Den andra filmen Lovers Rock är av diametralt motsatt slag. Här ser vi en inkännande semidokumentär skildring av en kväll och en natt på ett blues party – det slags temporära dansklubbar som präglade Londons förorter runt 1980. Här blixtbelyser McQueen tidens musikkultur genom ett oemotståndligt soundtrack med dub, reggae, disco, soul och ska. Kameran följer några utvalda karaktärer under kvällen, och berättelsen får utvecklas till en lite rörande kärlekshistoria utan att den politiska dimensionen som etablerats i seriens första del störs.
Kenyah Sandy som Kingsley Smith (vänster) och Brooke Heynes som Samantha (höger) i den sista delen i McQueens filmsvit – Education. (Foto: Will Robson-Scott/Amazon Studios)
De tre filmer som avslutar Small Axe är i vissa avseenden mer konventionella filmberättelser. Red, White and Blue handlar om kemiforskaren som sadlar om till att bli polis till sin fars stora förtrytelse. Utbildningen som skulle frigöra från förtrycket ersätts av ett fåfängt försök att reformera förtrycket inifrån. Filmen blottlägger rasismen inom poliskåren men är också ett familjedrama om generationskonflikter och livsval. I Alex Wheatle berättas den sanna historien om författaren med samma namn. Wheatle växer upp på barnhem på olika ställen i England och kommer till Brixton. Han blir en del av den dynamiska musikkulturen åren runt 1980, men också av drogkulturen. Fängelset blir en vändpunkt och början till hans bildningsresa. Den sista delen – Education – närmar sig McQueens egen biografi. Han hörde själv till den generation barn med karibiskt ursprung som exkluderades från det brittiska skolsystemet under 1970-talet.
Small Axe ger ett tvärsnitt av brittisk svart historia. Det är en oupphörligt fascinerande filmsvit med rötter i den socialt engagerade TV-dramatik som en gång etablerades av BBC med regissörer som Ken Loach och Mike Leigh. I Steve McQueens händer ges den nya tematiska vinklar och egna stilistiska uttryck.
