Sömnlösa kvällar
DSPS står för delayed sleep phase syndrome och är den vetenskapliga benämningen på personer som besväras av ett kraftigt försenat insomnande, som i sin tur leder till svårigheter att stiga upp på morgonen.
– Vi brukar säga att personer som somnar efter klockan ett och sover länge på morgonen, om de får, lider av DSPS, berättar Katarina Danielsson, ST-läkare i psykiatri och doktorand vid institutionen för neurovetenskap.
Skillnaden mellan någon som har DSPS och en person med insomni, sömnlöshet, är att DSPS-patienterna sover bra när de väl somnar. Vanligtvis blir de inte trötta förrän framåt ett, eller kanske två, tre på natten, och kan inte heller somna tidigare även om de försöker. Eftersom djupsömnen då infaller på morgonen har de svårt att vakna och om de väl stiger ur sängen tar det lång tid innan de känner sig pigga. Det leder till att de ofta både försover sig och underpresterar, och därmed riskerar att uppfattas som lata och ointresserade.
– Några av dem som har kontaktat mig berättar att de väljer att läsa kurser som går senare på eftermiddagen eller kvällen. Många söker sig till yrken där man arbetar på natten.
Vanligtvis anpassas en individs dygnsrytm till den yttre miljön. En så kallad kvällsmänniska föredrar att gå och lägga sig sent, men kan ställa om sin dygnsrytm om det krävs. För en person med DSPS är det i princip omöjligt.
Sömnighet styrs bland annat av melatonin, som utsöndras av tallkottkörteln under natten – när utsöndringen sätter igång blir man sömnig. Melatoninhalten kan mätas i saliv och tidigare studier har visat på ett samband mellan melatoninhalten och sömnperioderna bland ungdomar som själva väljer sina sovtider. Däremot konstaterade Katarina Danielsson och hennes kollegor att det inte fanns någon signifikant korrelation mellan melatoninhalten och sömnen hos friska vuxna. Tendenserna till samband var större under veckorna än under helgerna – under arbetsdagar stämde variationen i melatonin bättre överens med sovtiderna än under lediga dagar – något som tyder på att kroppen anpassar sig efter arbetslivets dygnsrytm, snarare än efter den självvalda dygnsrytmen.
I början av september påbörjade teamet en ny studie. DSPS debuterar ofta i 14–16 årsåldern och är dessutom vanligare bland ungdomar och därför är det ungdomar som står i centrum den här gången. Syftet är att undersöka om effekterna av ljusterapi, som är en av de vanligaste behandlingsformerna vid DSPS, blir bättre om man även låter patienterna delta i kognitiv beteendeterapi (KBT).
– Man vet att sömnproblem kan leda till psykiska besvär och ofta lider patienter som har vänt på dygnet av nedstämdhet. KBT är vanlig som behandlingsform vid både insomni och depressioner. Återfallsfrekvensen bland DSPS-patienter som har behandlats med ljusterapi är hög och därför vill vi prova att kombinera de två behandlingsmetoderna.
Alla patienter som ingår i studien får en ljusterapilampa med sig hem under två veckors tid. Lampan hjälper patienten att komma i fas med dygnet och resultaten utvärderas genom mätningar av melatoninhalten, frågeformulär och en sömndagbok. Halva gruppen behandlas därefter med KBT. Till våren görs en uppföljning för att få en bild av de långsiktiga resultaten.
Vad orsakar DSPS?
– Personligen tror jag att det är 24-timmarssamhället. Vi har ljus omkring oss och det händer saker även på kvällarna, säger Katarina Danielsson och berättar att vissa studier även tyder på att det är ärftligt. nbsp;
Tipset till den som själv tror sig lida av DSPS är att ta in mycket ljus i hemmet och vara ute under dygnets ljusa timmar. Samtidigt är det viktigt att man släcker ner under kvällarna, ser till att ha regelbundna sovtider och stiger upp på morgonen. Att skaffa en ljusterapilampa kan också vara ett alternativ.
Den som är mellan 16 och 26 år och lider av DSPS är välkommen att delta i den pågående studien. Mejla katarina.danielsson@akademiska.se för mer information.
