Nyblivna mödrar rostas i Laos bergsbyar
Befolkningen i Laos har en lång tradition av att använda medicinalväxter för att lindra olika sjukdomstillstånd. Fattigdom och otillgänglig terräng omöjliggör en utbyggd sjukvård i landet, och folket håller hårt i sina traditioner, berättar nydisputerade Hugo De Boer, som tror att det bästa sättet att minska mödradödligheten är att mötas halvvägs.
– Det är viktigt för mig att inte komma in med ett ovanifrånperspektiv. Jag vill inte ersätta de traditionella metoderna – man måste vara ödmjuk mot traditionen – snarare vill jag skapa en lösning som känns bra för alla: en kompromiss mellan västerländsk sjukvård och deras traditionella, säger Hugo de Boer.
Han har rest runt i Laos och arbetat med sin doktorsavhandling sedan 2006. Fokus har legat på hur tre av landets olika folkgrupper tar hand om kvinnor efter förlossningen, mödradödligheten är nämligen mycket högre än i Sverige.
– I Laos är mödradödligheten 660/100 000 kvinnor, att jämföra med Sveriges 3/100 000, alltså 200 gånger så hög – och det är bara den officiella siffran, den egentliga siffran är säkert mycket högre. Sjukvården är mycket begränsad, det är bara i de större städerna som det finns bra, utbyggda kliniker.
Utanför de större städerna, som i stort sett bara består av byggnader som kantar en enda lång gata, finns på sin höjd små utposter, som kanske har en sjuksköterska, men oftast bara någon med bristfälliga medicinska kunskaper. Ofta är det många timmars väg från byarna i bergen till civilisationen.
– Föder man barn i någon av de små byarna och något går snett – då är det kört. Det är långt till närmaste stad. Alla vet att det är stor risk, de flesta känner någon som dött i barnafödsel. Vi var med om att en kvinna dog i en by vi besökte, då flyttade mannen från byn och huset brändes ner.
Hugo de Boer berättar att det i en av folkgrupperna han studerat, Krygruppen, är vanligt att kvinnan föder sitt barn utanför byn i en speciell födslohydda, som hennes man byggt.
– När värkarna börjar går kvinnan tillsammans med sin man till hyddan, det är bara han som får vara med. Det här är något som kommer från tiden när man levde som nomader – risken att mamman och barnet dör var stor och man ansåg att det drog olycka över gruppen.
Familjen stannar i hyddan i en vecka innan de får återvända till byn, och det är först då barnet anses vara ett barn. Tills kvinnan slutar blöda bor hon tillsammans med barnet i en annan speciellt byggd hydda – menstruationshyddan, i vilken hon vanligtvis bor varje gång hon menstruerar.
I folkgrupperna Brou och Saek får kvinnan ligga på en bädd över glödande kol och vila tillsammans med barnet den första månaden efter förlossningen. Temperaturen är mellan 50 och 60 grader. Två till sex gånger om dagen de första två veckorna höjer mannen temperaturen ordentligt – så att kvinnan riktigt rostas. Hon ångbastas också tillsammans med en rad olika medicinalväxter med antiinflammatorisk, antibakteriell och smärtstillande verkan. Det är framför allt 15–20 olika växter som används, och de ingår i väst både i naturläkemedel och farmaceutiska läkemedel, i de senare i syntetisk form. Växterna hettas upp i en stor gryta med kokande vatten, och det är de essentiella oljorna man är ute efter. Kvinnan sitter på en pall framför grytan med en filt över sig i en timme och inandas de flyktiga oljorna. Efteråt tvättar hon sig med det kokta vattnet.
Under den första månaden går kvinnorna i samtliga av grupperna också på en begränsad diet, då de bara får äta ris med salt och dricka växtdekokter, bland annat används olika ingefärsväxter.
– Ritualen är väldigt viktig – 90 procent av Laos befolkning håller hårt i den. Den är baserad på gamla vanor som var bra, där kvinnan undvek matförgiftningar på grund av dåligt kött. Men idag leder den tyvärr till en långsam återhämtning, då kvinnan får i sig för lite näring.
Hugo de Boer är framförallt intresserad av att förbättra förutsättningarna för kvinnorna att föda och överleva.
– Det går inte att tvinga sina moderna idéer om hälsa och medicin på dem – det kommer bara att leda till konflikt. Folk kommer att fortsätta som de alltid gjort, och det blir ingen förbättring för kvinnorna. Istället bör man studera traditionerna och komma på sätt att inkorporera västerländsk medicin och hygien i dessa. Det är viktigt att bevara den kulturella diversiteten och identiteten.
Han har planer på ett pilotprojekt, i vilket han skulle ta med sig specialister och sjuksköterskor till en by där folk är intresserade av ett samarbete, och tillsammans med dem undersöka hur man skulle kunna integrera de egna idéerna med befolkningens önskemål.
– Även om de tror mycket på den växtmedicinska tradition de har så säger de att de hellre skulle ha tillgång till västerländska mediciner. Det bästa vore om vi kunde erbjuda både utbildning och mediciner. Många kvinnor i Laos dör på grund av att moderkakan inte stöts ut eller på grund av blodförgiftning – sådant som är både enkelt och billigt att åtgärda i Väst.
Hugo de Boer försvarar sin avhandling Snake Gourds, Parasites and Mother Roasting: Medicinal plants, plant repellents, and Trichosanthes (Cucurbitaceae) in Lao PDR den 30 mars.
nbsp;
