Med känsla för språk
År 2008 började Lina Nyroos och hennes kollegor, till en början ganska förutsättningslöst, titta på medarbetarsamtal. De fastnade för hur stress togs upp och diskuterades.
– Vi upptäckte att det finns ett rätt sätt att prata om det på, en särskild jargong som utvecklas: Att man orkar med det, att det ger adrenalin, att man inte skulle jobba så bra utan det, och så vidare, säger Lina Nyroos.
Tydliga maktstrukturer finns i medarbetarsamtalen, även på ett litet företag där alla känner varandra.
– Vi luras att tro att vi kan vara betydligt mer informella än vi kan. I själva verket är vi otroligt styrda av den sociala kontexten och reproducerar ett visst mönster.
Ett viktigt resultat av forskningen är att företag kanske borde omvärdera medarbetarsamtalens upplägg, även om de utvecklats av konsulter just för att ta reda på hur de anställda mår.
– Det finns många andra sätt att göra det här på, till exempel genom diskussion i grupper så att man som anställd inte känner sig lika utpekad.
Metoden Lina Nyroos använder kallas CA, konversationsanalys, och utvecklades av sociologer i Kalifornien på 60-talet. Samtalet ses som en handling, ett ständigt omförhandlande av ordens betydelse. Kontexten är avgörande och sätter ramar för hur vi pratar med varandra. Videoinspelningar av icke-arrangerade samtal transkriberas och analyseras.
– En minuts inspelning är ungefär en timmes transkribering, så det har jag lagt mycket tid på, erkänner Lina Nyroos och hävdar bestämt att det varit värt det.
Under arbetets gång fastnade Lina Nyroos snabbt för verbet ”känna”: Det användes ofta, och i oväntade sammanhang, tyckte hon. Sedan märke hon även att hon själv och hennes kollegor sa det. Efter att ha letat efter ordets förekomst i gamla och nya texter såg hon dessutom att det hade ökat på senare tid.
– Det intressanta är att ordet känna ofta används i sammanhang där man tar ställning, positionerar sig och uttrycker åsikter – inte egentligen känner.
Så varför säger vi känna? Lina Nyroos undersökte det redan till en artikel som ingick i avhandlingen och har därför en del teorier att utgå från när hon sätter igång arbetet i september.
– Genom att säga ”det känns som att” innan vi säger hur vi tänker att någonting är har vi garderat oss lite; vi påstår inte att verkligheten ser ut på ett visst vis. ”Jag tycker det känns jobbigt när det är varmt” är inte lika mycket av ett ställningstagande som att säga att det är jobbigt, säger Lina Nyroos.
– Just ”det känns”, hamnar dessutom längre ifrån ”jag känner”, men tycks fortfarande inte vara lika skarpt som ”jag tycker”.
En annan poäng är att det är svårt att säga emot kännandet.
– Det är ju bara den som uttrycker det som vet hur det känns, säger hon.
Det låter som om forskningen kommer bevisa att svenskar är fega och rädda för att ta ställning och möta kritik – men Lina Nyroos vill inte lägga någon negativ värdering i det.
– Genom att ”känna” snarare än ”tycka” kan man också släppa in andra i samtalet och öppna för deras erfarenheter och tankar och gemensamt konstatera hur någonting är.
