Kvalitetskonflikten som sabbar förtroenden – ”en hel yrkeskår arga”

Högskolelärare på ingenjörsprogrammen håller generellt med näringslivet om vad en bra utbildning är – men de som avgör vilka program som ska få finnas kvar utgår delvis från andra kriterier. Ola Svärd, som nyligen lagt fram en avhandling om konflikten, jämför med en karta som inte stämmer överens med verkligheten.
– Det är en av orsakerna till att det blivit en sådan uppståndelse, säger han.

Kritiken mot utvärderingssystemet (se faktaruta) är utbredd och i stort sett allmänt vedertagen hos rektorer, intresseorganisationer och studentkårer – eller som Ola Svärd beskriver det: hos ”alla utom Lars Haikola”, den avgående universitetskanslern.

Så vad ska man göra? Näringslivet är som det är, påpekar Ola Svärd. Kartan, bedömningssystemet som utgår från högskoleförordningen som nu ligger till grund för utvärderingar, går däremot att göra någonting åt. För de professionsutbildningar som han har undersökt måste övergången till yrkeslivet vara del i bedömningen av vad som är hög kvalitet, anser han. Och istället för att ”lappa och laga” det utvärderingssystem som finns behöver man börja om från början.
– Man måste fråga näringslivet: vad är viktigt? Vad är en bra utbildning? Nästa steg är att fråga lärarna – de är väldigt lyhörda och släpper inte ut studenter som näringslivet tycker illa om.

Därefter, fortsätter han, får man jämföra vad man kommit fram till med dagens kriterier.
– Stämmer de överens? Gör de inte det, vilket jag visar på i min forskning, så får man se över dem.

En vanlig punkt att fallera på i utvärderingarna – och som bland annat gjort att journalistprogrammet inte längre leder till examen vid Uppsala universitet – är vetenskaplig anknytning. Så har det också varit för många högskoleingenjörsutbildningar; de har helt enkelt inte haft tillräcklig vetenskaplig inriktning och studenterna har inte visat tillräcklig medvetenhet om aktuellt forsknings- och utvecklingsarbete.
– … men för näringslivet är detta sällan viktigt
Det kan ta emot för vissa att säga att marknaden har rätt. Kan inte den också vara dålig på att avgöra vad som är viktigt?
– Man kan säga att den är dålig på att se framåt. Men universitetsvärlden kan göra det, och ligga i frontlinjen och hitta på saker som marknaden inte förstår.

Examensbeskrivningarna behöver alltså både vara relevanta och visionära, resonerar han. Och nej, ”kvalitet” kan inte bara handla om att bli anställningsbar. Dessutom skiljer det sig åt beroende på utbildning.
– Man kan knappast gå ut på marknaden och fråga vad en filosof bör kunna. Men att man kan göra en sak på en utbildning och inte på en annan är ju inget argument mot det.
Har du anklagats för att vara marknadskramande?
– Nej, jag har inte blivit anklagad för någonting faktiskt. Och det är ju handledarna och examinatorerna som betonar marknadskraven, vilket syns i avhandlingen, jag själv kan bara konstatera detta.
Jag tänker att detta skulle kunna vara känsligt eftersom det kommer samtidigt som diskussionen om en allt mer ”varufierad” utbildning. Någon skulle kunna göra en koppling?
– Ja, men inte ännu, säger Ola Svärd, som istället mest oroat sig över reaktionerna från Kungliga tekniska högskolan som i avhandlingen ”hängs ut” för att till exempel inte alltid följa kursplaner. Men inte heller därifrån har det kommit några upprörda röster.

Så vilken skada är skedd efter åren med det kritiserade utvärderingssystemet? När omdömena delats ut på tvivelaktiga grunder har också ”fel” utbildningar ibland fått bra eller dåligt rykte, anser Ola Svärd.
– Jag ser en del ingenjörsutbildningar som jag inte tycker skulle ha underkänts. Det kan finnas brister, men näringslivet är nöjt och studenterna är nöjda.

Utvärderingarna har också legat till grund för resursfördelning mellan lärosätena: hög kvalitet har gett mer pengar från staten. Den del av anslagen som grundat sig i utvärderingarna har ökat de senaste åren och föreslås av regeringen även öka på sikt.
– Det är ju omvända världen. Man ska ju inte belöna system som går bra, det är ju det som går dåligt som behöver pengarna.

Men den värsta skadan bedömer han ligga i universitetslärarnas framtida inställning till systemet, eftersom de upplever de nuvarande kriterierna som orättvisa och irrelevanta. Detta har skapat en klyfta. Trovärdigheten är förstörd och framöver kommer man från lärarnas håll hitta fel i allt och vara ”på bettet”, menar Ola Svärd.
– Femtio, sextiotusen universitetslärare ser att regeringen plötsligt refuserar Högskoleverkets förslag på kvalitetsbedömningssystem och från en dag till nästa sjösätter ett eget hemsnickrat, som inte provats i något land och som inte har rejäl forskningsgrund. En hel yrkeskår har blivit arga och undrar hur det egentligen går till. Det skapar väldigt dåligt förtroende för statsmakterna.