Förra årets julklapp ska bota talängslan

Min hand for alltid snabbt upp i vädret när föreläsaren undrade vem som ville hålla sin presentation först under de många muntliga seminarier jag genomlidit vid universitetet. Inte för att jag älskar att tala inför grupp utan för att jag visste att väntan på att få tala var värre än själva talandet. Snabbt ska plåstret ryckas av.
Jag tillhör den halvan av befolkningen som känner nervositet och obehag inför att tala offentligt – en av de absolut vanligaste rädslorna. Men för några procent av befolkningen är obehaget så starkt att de aktivt undviker situationer som kräver att de talar inför grupp eller genomlider uppgiften med extrem ångest.
– Man får fundera på hur mycket talängslan påverkar ens tillvaro. Handlar det bara om nervositet eller leder den till negativa konsekvenser för en själv? Till exempel att du tackar nej till ett jobb, en befordran eller en studieplats som innebär att du måste tala inför grupp. Är ångesten så handikappande bör man söka hjälp, säger Tomas Furmark som är professor i psykologi vid Uppsala universitet och en av personerna i projektgruppen bakom studien VRetorik – ett forskningssamarbete mellan Uppsala, Stockholms och Linköpings universitet.

I studien ska teamet, som består av fem forskare och tre uppsatsskrivande psykologstudenter, undersöka om man kan bota talängslan med hjälp av Virtual Reality och kognitiv beteendeterapi (KBT). Behandlingen går ut på att studiens deltagare får genomföra talövningar inför en virtuell publik via en mobilapp och ett VR-headset.
– Vi kommer ha två olika typer av ensessionsbehandlingar. Antingen på plats med en terapeut, eller så kommer man att få ett VR-headset i kartong hemskickat för sin egen smartphone och få instruktioner via nätet. Tanken är sedan att man ska få omsätta det man lärt sig genom övningarna i verkliga situationer, säger Philip Lindner, PTP-psykolog och doktorand vid Stockholms universitet och Karolinska institutet, som är klinisk samordnare för studien.
Han berättar att han förra året medverkade i en liknande VR-studie på spindelfobiker med positiva resultat.
– Men det är viktigt att man även utsätter sig för det man är rädd för i verkligheten. Har man fobi mot till exempel hundar kan man ju ta in en hund under terapisessionen, det är betydligt svårare att ta in en hel publik i terapisyfte. Med den här studien försöker vi skapa en virtuell motsvarighet till detta, säger Philip Lindner.

Vem som helst är välkommen att anmäla sitt intresse för att delta i studien, men i huvudsak har man riktat in sig på studenter då de ofta har svårt att undvika situationer där man tvingas tala inför publik. Att unga deltagare i studien, som kanske själva äger ett VR-headset, kan komma att uppfatta terapiövningarna som ett spel – då det är det headseten i huvudsak används till bland privatpersoner – tror inte Philip Lindner nödvändigtvis är något negativt.
– Så kallad ”gamification” är lite av en hype idag, som innebär att man använder sig av enkla spelmekanismer utanför traditionella spelsammanhang, exempelvis enkla men frekventa belöningar när man har genomfört en terapeutisk uppgift.

Med sig till intervjun har Philip Lindner ett av de headset de kommer att använda på deltagarna i VRetorik-studien. Jag känner mig något nervös när jag trär den över huvudet. Framför mig sitter helt plötsligt en ungefär 50 man stor publik och blickar upp mot mig. Jag ser mig omkring och upptäcker att jag står på ett podium med en mikrofon framför mig och en stor projektorduk i ryggen. Philip Lindner ber mig presentera mig själv och förklara för publiken vad jag ska göra innan jag sätter igång med uppgiften.
– Hej. Jag heter Lina Svensk och ska läsa upp alfabetet med en bokstav i sekunden. A…b…c…d…
Det går okej, även om jag ungefär vid ”q” är rädd att jag ska glömma bort vilken ordning resten av bokstäverna kommer i. Hade det varit en riktig terapisession hade jag efter uppgiften fått uppskatta hur jag tyckte att det gick och hur mycket ångest jag hade före, under och efter. Därefter hade uppgifterna blivit gradvis mer utmanande.
Om studien får goda resultat hoppas de kunna ta fram en mer avancerad app.
– Exempelvis kan man tänka sig att det vore bra ur en terapeutisk synvinkel att låta sig förolämpas av en virtuell publik om det är just det man är rädd för, säger Philip Lindner.
Jag är både tacksam och lite besviken över att jag inte fick bli förolämpad av den virtuella publiken.

Har du själv talängslan och är intresserad av att delta i VRetorik-studien? Gå in på vretorik.se för att anmäla ditt intresse.