Idéhistoriker Maria Björkman vid Uppsala universitet har varit med och kartlagt intellektuellt utbyte mellan Sverige och Nazityskland som redaktör och en av kapitelförfattarna till boken De intellektuellas förräderi.
Foto: Sandra Gunnarsson

Granskar skamliga sympatier bland intellektuella


Rasbiologiska institut, tyskvänliga forskare och studenter i protest mot judeimport – akademiker är inte immuna mot totalitärt tänkande. Det menar idéhistoriker Maria Björkman, redaktör för boken ”De intellektuellas förräderi?”.

Ett stenkast från Ergos kontor, strax intill Domkyrkan ligger ”Dekanhuset” där man efter ett riksdagsbeslut 1922 öppnade världens första statligt finansierade rasbiologiska institut. Chef för institutet var Herman Lundborg, läkare och rasbiolog, som blev känd för sina mätningar och fotosamlingar av olika rastyper. Berättelsen om Lundborg, vars arbete och metoder kom att inspirera forskare i Nazityskland, utgör ett av kapitlen i boken ”De intellektuellas förräderi?” – en antologi där olika författare och forskare målar upp en bild av ett intellektuellt Sverige som var ganska ”tyskvänligt”.

– Efter arbetet med den här antologin kan man se att det finns vissa drag som utmärker de här akademikerna, de är tysta och samarbetsvilliga med Tyskland i en tid då det egentligen inte gick att vara politiskt neutral, säger Maria Björkman, nbsp; författare ochredaktör för boken och idéhistoriker vid Uppsala universitet.

Trots att den tyska forskningen blev allt mer nazifierad var det många svenska akademiker som fortsatte ha kontakt med sina tyska kollegor. En av dem var den Uppsalafödde patologen Folke Henschen, senare verksam vid Karolinska Institutet, som Maria Björkman vigt ett kapitel åt.

– Han fortsatte resa till Tyskland när andra forskare inte längre reste dit. Han försvarade också sina tyska kollegor i sin självbiografi, bland annat en man som satt i fängelse för att ha utfört experiment på fångar i koncentrationslägren.

Så sent som på 1970-talet gav Folke Henschen ut vad han valde att kalla sin ”trosbeskännelse” – en bok om raser och mänsklig utveckling. Trots att man sedan länge ogiltigförklarat rasforskningen, hävdade Henschen att rasskillnader fanns och att blandning av vissa kunde ge livshotande konsekvenser. När boken skulle ges ut ville inte förlaget sätta sitt eget förlagsnamn på omslaget. Folke Henschen fick hitta på ett eget och valde ”Furnus” – brännugn.

– Jag tror att han syftade på att man i en brännugn kan rena metaller och få bort föroreningar, men det är bara min hypotes, säger Maria Björkman.

Att Uppsala huserade det rasbiologiska institutet kan idag kännas ganska olustigt. Men har man lyckades man tvätta bort det skamliga ryktet?

– Jo, då Herman Lundborg pensionerades 1935 ersattes han av Gunnar Dahlberg som förändrade institutet och det blev mer inriktat på genetik. Både han och nästkommande chef, Jan Arvid Böök tvättade bort stämpeln.
1958 bytte institutet namn till institutionen för medicinsk genetik och togs upp av Uppsala universitet. Men försvann idéerna helt? Maria Björkman berättar att hon håller på med ett annat forskningsprojekt som just handlar om att fånga upp vilka värderingar som fortsatte finnas kvar. På 1950-talet tog man starkt avstånd från rasbiologin. Men när fostervattenprovet kom på 1970-talet fick plötsligt gamla idéer nytt liv.

– Då var Böök, en av dem som verkligen hade förespråkat människans fria vilja, en av de som började prata om att undersöka stora grupper för att kunna upptäcka genetiska avvikelser i stor skala. Det är intressant att se hur ny teknik kan återuppväcka idéer om hur man på ett storskaligt sätt kan förändra befolkningens sammansättning.

Nedslagen i Antologin visar att nazismen inte försvinner, utan bara manifesteras på olika sätt, menar Maria Björkman. Att universiteten inte tillåts bli allt för styrda av ideologier är extra viktigt just idag då högerextrema partier vinner ny mark och samhället blir allt mer polariserat.

– Boken visar att akademiker inte är immuna mot totalitära värderingar, varken historiskt eller idag. Demokratin är aldrig självklar utan måste återerövras, då polariseringen mellan olika samhällsgrupper tillåtits bli för stor och extremismen på grund av det vuxit sig stark. Jag tror att det är ett sådant återerövringsarbete vi står inför nu.


Annons

Annons

Studenterna då?
Författaren Ola Larsmos kapitel i boken berör bland annat Bollhusmötet som hölls i Uppsala 1939. Under detta möte protesterade medlemmar ur den konservativa föreningen Heimdal – där studenter från Sveriges nationella ungdom och nbsp; medlemmar ur faschiströrelsen, s.k. ”Nysvenskar” genom en kupp några år tidigare fått platser i styrelsen – mot att Sverige skulle ta emot judiska akademiker på flykt. Under demonstrationen mot ”judeimporten” lyftes frågan om arbetsbrist bland akademiker, men även att det rörde sig om ett ”rasproblem” där judarna kallades för ”bacillbärare”. Visst fanns motdemonstranter och talare – men efter omröstningen stod det klart att främlingsfientliga sidan segrade och det skrevs ett uttalande som varnade för att släppa in akademiska flyktingar i landet. Liknande möten hölls även i Stockholm och Lund. Studentkampanjen kom att påverka möjligheterna för judiska flyktingar att ta sig till Sverige. nbsp; nbsp;

Läs mer

2021-09-22 13:58
Ett högt intag av mejerifett ger låg risk att drabbas av hjärt- och kärlsjukdomar. Det visar en studie baserad på…
2021-09-13 12:16
Män verkar sova sämre under månens första faser, medan kvinnor inte påverkas alls. Det visar en studie genomförd vid…
2020-12-04 14:40
Att vädret är svårt att sia i vet nog de flesta som räknat med sol och mötts av regn. Än svårare blir det att förutspå…