Så skrevs trans innan trans
Gestalter som på olika sätt överskrider könsgränser, det vi idag använder begreppet ”trans” för, är ett ganska vanligt förekommande motiv i litteraturhistorien enligt Sam Holmqvist, nydisputerad doktorand i Litteraturvetenskap vid Uppsala universitet. Ändå är hen den första någonsin att djupdyka i transmotivet i svensk litteratur.
– Jag har tittat på vilka traditioner av könsöverskridanden som finns i svensk 1800-talslitteratur och hur – om alls – de hänger ihop. Det är framför allt en studie och kartläggning av ett motiv, men jag har också tittat på hur man med ett nutida transperspektiv kan läsa och förstå den här litteraturen, säger Sam Holmqvist.
I sin avhandling har hen i huvudsak fokuserat på tre stora verk från perioden i fråga – den kända förbrytaren Lars ”Lasse-Maja” Molins bästsäljande självbiografi, Carl Jonas Love Almqvists Drottningens juvelsmycke och Aurora Ljungstedts Moderna typer – men tar även upp flera andra verk med transmotiv.
– Jag har fått sålla ganska hårt bland litteraturen faktiskt. Drömmen hade så klart varit att kunna gå igenom precis all svensk skönlitteratur från den här perioden och kunna kartlägga exakt hur vanligt det här motivet är. Men det hade inte gått, det hade varit ett flera liv långt projekt, säger Sam Holmqvist.
I och med att trans som begrepp eller koncept inte existerade på 1800-talet (”termen uppfanns i Tyskland i början av 1900-talet”) förklarar Sam Holmqvist att fokus inte har legat på trans som identitet, utan snarare på vad hen kallar ”transgörande”. Det vill säga hur gestalterna genom yttre handlingar överskrider könsgränser eller ”växlar kön”.
– Synen på kön under 1800-talet kan vara lite svår att få grepp om. På ett sätt hade man en väldigt strikt uppdelning och syn på det. Kvinnan såg ut, tänkte, klädde sig, förde sig på ett visst sätt och mannen på ett annat. Det fanns inga gråzoner eller avvikelser från normen. Men i och med det tankesättet fanns också en större möjlighet att faktiskt växla mellan könen – hade du på dig klänning så var du kvinna, oavsett vilket kön du tilldelats vid födseln, säger Sam Holmqvist.
Hen förklarar vidare hur det syns bland annat i användandet och skiftandet mellan karaktärernas pronomen i verken hen studerat.
– Idag är vi ganska besatta av pronomen och tänker att en persons pronomen måste slås fast. Men det intressanta i många av de här över hundra år gamla verken är att man ofta växlar obekymrat mellan ”han” och ”hon” när gestalterna gör trans.
Något som Sam Holmqvist menar överraskade var att transmotivet inte är negativt framställt i så hög grad som hen hade förväntat sig. Hen upptäckte att transgörandet i verken ofta inte bara är accepterat utan även åtrått. Det finns ett begär efter det. Men negativa framställningar av transgörandet finns givetvis också.
– Jag har hittat att det finns flera olika linjer i den translitterära traditionen och flera av de här lever kvar långt in på 1900-talet och vissa än idag. Bland annat den stereotypa bedragaren som klär ut sig för att vilseleda som återfinns framför allt i spänningslitteratur. Under senare 1800-talet föds också tanken att de vi idag skulle definiera som transpersoner utgör en egen grupp som ska bemötas på ett visst sätt och gärna tycka lite synd om. De började ses som sjuka människor som behövde hjälp och man letade efter psykologiska förklaringar till beteendet, vilket speglas i litteraturen från den här tiden.
Intresset för avhandlingen har, sedan den lades fram i april, varit ganska stort, menar Sam Holmqvist.
– Den har fått några recensioner och jag har föreläst en del om det här. Det märks att det finns ett ganska stort intresse för ämnet. Den enda negativa kritik jag har fått hittills var av en recensent som var skeptisk till den identitetspolitiska aspekten och som ansåg att man inte bör läsa och analysera texterna ur ett nutida perspektiv. Men jag anser att jag har analyserat verken ur både det sammanhang som de är skrivna i och genom en samtida blick. Jag har tittat på vad som händer i sambandet mellan de båda. Det är så man jobbar som litteraturvetare. Man måste kunna hålla två tankar i huvudet samtidigt.
