”Medicinen gör inte hela jobbet”

Jag blir andfådd efter att ha tagit trapporna upp till andra våningen i Blåsenhus. Pulsen är hög, men jag känner mig hyfsat lugn. Sedan två år tillbaka har jag ätit antidepp vilket gjort möten med nya människor lättare. Men beror det enbart på medicinen?

Jag är här för att träffa forskarna Tomas Furmark och Malin Gingnell på psykologiska institutionen vid Uppsala universitet som undersökt vilken roll förväntningar spelar för effekterna av antidepressiv medicin (SSRI) på personer med social ångest (tidigare kallat social fobi).

I studien ingick totalt 46 personer med social ångest. Personerna delades in i två grupper och gavs sedan helt olika information om sin behandling. Den ena gruppen fick veta att de skulle få SSRI. Till den andra gruppen sa man istället att de bara skulle få aktiv placebo, ett preparat som ger liknande biverkningar som SSRI, men utan ångestdämpande effekt. Men detta var osanning. I själva verket fick patienterna samma behandling, SSRI-preparatet escitalopram under nio veckor.

– Vi ville jämföra SSRI med sig själv för att ta reda på hur mycket av effekten som beror på läkemedlet och hur mycket som beror på förväntningar, säger Tomas Furmark, professor vid institutionen för psykologi vid Uppsala universitet, som lett studien.

Patienterna fick skatta sin ångest fem gånger under tiden studien pågick. När man sedan undersökte hur många som nått klinisk förbättring blev resultatet tydligt. De som hade fått korrekt information (öppna gruppen) mådde bättre än de som trodde att de fått aktiv placebo (dolda gruppen) – detta trots att båda grupperna fick samma SSRI-preparat.

– I den öppna gruppen hade hälften blivit förbättrade, i den dolda bara 14 procent. Det visar att vad man tror ska hända, också får effekter för hur man mår, säger Tomas Furmark.

För att fånga upp aktiviteten i hjärnan genomförde man även undersökningar med hjälp av magnetkamera. Även här stod det klart att grupperna skilde sig åt. Lite förenklat beskriver forskarna att de såg skillnader i hur ”amygdala pratade med hjärnbarken i bakre cingulum” – delar i hjärnan som styr rädslor och ångest.

– Inte bara det subjektivt rapporterade måendet, utan också den mer objektivt mätta kommunikationen i hjärnan påverkades alltså olika av medicineringen, beroende på vilka förväntningar patienten hade, säger Malin Gingnell, forskare i psykologi vid Uppsala universitet och medförfattare till studien.

Men är det etiskt rätt att lura patienter för att nå forskningsresultat? Tomas Furmark menar att sådant ska undvikas men att det här inte fanns något annat sätt att komma åt förväntningsaspekten. Deltagarna ställde också upp frivilligt, fick verksam medicin och erbjöds även webb-baserad KBT under studien och fortsatt kontakt med vården efter studien. När deltagarna fick reda på vad studien hade gått ut på var det endast en i den dolda gruppen som reagerade negativt.

– Personen tyckte att det var fel att luras, men var annars inte upprörd och det var no hard feelings. Vad som är intressant är att den personen var en av de som hade förbättrats mest, säger Tomas Furmark.

Båda grupperna mådde bättre efter behandlingen vilket tyder på att SSRI faktiskt har en effekt. Men de patienter som fick korrekt information om läkemedlet förbättrades i påtagligt större utsträckning.

– Vad man kan ta med sig från den här studien är att det är oerhört viktigt vad läkaren säger i samband med läkemedelsförskrivning, säger Malin Gingnell.

Att patienten får rätt information av läkaren, känner förtroende och tror att medicinen kommer att fungera påverkar alltså behandlingsresultatet. Tomas Furmark pratar om en additionseffekt där placebo och medicin verkar tillsammans.

– Medicinen i sig gör inte hela jobbet, den gör snarare ett rätt så halvdant jobb. Det måste till psykosociala faktorer för att få till det bästa resultatet.

Jag lämnar psykologiska institutionen och sänder en tanke till läkaren som ritade upp effekterna av antidepp på britspappret. Han sa att det skulle funka, jag ville och trodde att det skulle funka.