Kontaktannonser speglar samhällets omvandling

”Jag har allt men jag saknar dig”, står det i en av de 5 000 kontaktannonser som utgör material för Josefin Englunds nyligen framlagda avhandling vid Historiska institutionen, ”Som folk är mest: könsideal i svenska kontaktannonser 1890-1980”.

– En sådan formulering är typisk för den senare delen av perioden jag har studerat. Under 1900-talet kom parrelationer alltmer att bli ett mål i sig istället för bara ett medel för ett hyggligt liv, säger Josefin Englund, som disputerade 21 september.

I slutet av 1800-talet var synen på äktenskapet mycket mer pragmatiskt än idag. I en av kontaktannonserna skriver en man hur många fruktträd han har. Vid giftermål blev mannen sin hustrus förmyndare och förväntades försörja henne. För en kvinna var det viktigt att erbjuda en god hemgift, förutom att kunna sköta ett hushåll. Kontaktannonserna speglar 1900-talets samhällsomvandlingar.

– På 1920-talet hade samhället gått från agrart till industriellt, och man ser mer fokus på förvärvsarbete än på förmögenhet. Inkomst hade blivit viktigare än gamla pengar, säger Josefin Englund.

Nästa viktiga skifte skedde under 1960-och 70-talen. Då började annonsörerna i större utsträckning lyfta inre egenskaper. Deras yrken blev mindre centrala. Istället ville man berätta om sitt sätt att tänka och vad man ville uppleva tillsammans med en partner. Social bakgrund och ekonomiska förutsättningar fick mindre betydelse i takt med att socialförsäkringssystemet utvecklades och man fick utrymme för intressen vid sidan av jobbet och hemmet.

– De manliga respektive kvinnliga idealen blir mer och mer lika. Fokus flyttas från materialitet till emotionalitet, säger Josefin Englund.

Samtidigt är något av det mest slående i hela materialet att mäns och kvinnors ideal inte stämmer överens. Kvinnor lägger inte alls så stor vikt vid mäns försörjningsmöjligheter som män tycks tro, och fortfarande på 1970-talet söker män i regel inte en kvinna som arbetar, vilket inte stämmer överens med hur samhället såg ut.

– Det som förvånar mig mest är att de tyckt så olika. Materialet är också väldigt mångtydigt, flera olika ideal rådde samtidigt, säger Josefin Englund.

Män skriver mer om sig själva i annonserna än vad kvinnor gör. Med tiden får annonserna generellt ökat fokus på vem avsändare är, snarare än på vem hen söker. Josefin Englund tror att det kan förklaras med att människor har kommit att förutsätta att den perfekta partnern man ska vara ungefär som en själv och gilla samma saker.

– Tidigare skulle man bara fungera tillsammans. I de högre stånden kund en man vilja att hans fru skulle kunna spela piano, men det var mer för att fylla en representativ funktion i hemmet.

Utseende är något som får mindre utrymme i annonserna ju mer tiden går. I de äldsta exemplen som Josefin Englund har studerat är det många fler som efterlyser foto från svarande. Men det behöver inte nödvändigtvis handla om att folk var mer ytliga då.

– Det var mycket svårare att resa, så det kunde kanske dröja flera månader innan man träffades efter en tids brevväxling, säger Josefin Englund.

Utifrån annonserna är kraven på det fysiska inte så anspråksfulla. ”Fördelaktigt utseende” är en formulering som återkommer hos båda könen. Någon skriver att hens utseende ”aldrig har skrämt någon”.

– Många skriver ut sin längd i annonserna. Där märks att idealen under hela perioden är långa män och nätta kvinnor, säger Josefin Englund.

”Mysiga hemmakvällar” och ”skogspromenader” är ord hon trott skulle vara vanliga i kontaktannonserna, men som hon faktiskt bara hittat i enstaka exempel.

– ”Inre och yttre stil” däremot är populärt.

Idag kan den klassiska kontaktannonsen sägas vara ett utdöende fenomen. Samtidigt är det svårt att inte dra paralleller till dejtingappar som Tinder. Josefin Englund tycker dock att Tinder bör ses som en annan typ av medium än kontaktannonsen.

– Syftet är förstås detsamma, men Tinder är mer av en kommunikationsväg. Där kan du uppdatera din profil och chatta med folk, i en kontaktannons ska man klämma in det som ska väcka intresse på några få rader, säger hon.

Före internets genombrott fanns kontaktannonser i de flesta tidningar. Josefin Englund valde att fokusera på de som publicerats i Dagens Nyheter, eftersom den var ett av de största kontaktannonsorganen under hela perioden 1890- 1980.

– Spännvidden är stor. Olika grupper, klasser och åldrar finns representerade. nbsp;

Tidigare studier av könsideal har ofta utgått från statligt, politiskt och institutionellt material. Josefin Englund menar att hennes studie ger en ny inblick, genom tusentals människor som annars inte brukar komma till tals. Avhandlingen har fått medial uppmärksamhet. Efter Ergos intervju ska hon träffa en annan journalist.

– Jag tror att kontaktannonser slår an på något allmänmänskligt och universellt.

Med bokens titel, ”Som folk är mest”, vill Josefin Englund fånga upp att det är ett vardagligt material hon har använt. Det är också ett citat ur en kontaktannons.

– Det visar också på ett skötsamhet- och janteideal som var större än jag tänkt mig. Annonsörerna vill ofta visa att de är enkla och ordentliga människor, säger Josefin Englund , som inte är främmande för att forska vidare på området.

– Många brukar vara trötta på sitt ämne efter att ha disputerat men jag känner faktiskt inte så. Jag tycker fortfarande att det här är jätteroligt. Jag skulle vilja jämföra med kontaktannonser ännu längre tillbaka i tiden, eller med dagens kontaktsökarforum som Tinder. Jag känner mig inte riktigt klar, säger hon.