Han blev bäst på att förklara sin forskning

Ergo möter Carl för ett samtal om Forskar Grand Prix, forskningen, mediauppmärksamhet och Harry Potter i ett fikarum på Campus Gamla torget. Från fönstret syns domkyrkans tinnar, och titt som tätt passerar kollegor till Carl som hejar eller stannar för att byta några ord. 
– Jag har faktiskt tänkt länge att jag vill ställa upp i Forskar Grand Prix. Jag tog chansen nu eftersom det var möjligt rent tidsmässigt, eftersom jag inte har någon undervisning för tillfället.

Blev bäst på att presentera sin forskning 

Det första steget var att skicka in ett två minuter långt klipp, vilket Carl kände att han kunde winga. 
– Men väldigt snart hade jag redan lagt ganska mycket tid på min presentation. Allt den här tiden hade ju varit totalt bortkastad om jag inte vann, så ju längre jag kom, och ju mer tid jag la ner, så behövde jag lägga ännu mer tid på att förbättra min presentation. Det blev liksom som en självuppfyllande logik av det, säger Carl. 
Carl beskriver sig själv som motsatsen till en tävlingsmänniska - men en person som värdesätter sin tid. Tävlingen gick bra, och slutligen var han i final. Med den slutgiltiga presentationen på bara fyra minuter kammade Carl till sist hem en vinst. 
 
Carl berättar att han, trots att han som barn inte var ett dugg intresserad av tävling och sport, var oerhört imponerad över sina sportande vännernas troféhyllor. 

För Carl innebär vinsten, förutom en snygg pokal som han är “jävligt nöjd med”, ett stort medialt och allmänt intresse för hans forskning, något som han till skillnad från de flesta andra tävlande faktiskt har en del erfarenhet av sedan tidigare.

Carl är universitetslektor i statsvetenskap vid Uppsala universitet och kan trots sin ganska unga ålder (34 år) titulera sig Docent, har blivit internationellt uppmärksammad för sin bok om digital data, som dessutom blev utsedd till en av 2024 års tio bästa böcker av The Economist, The Guardian och Nature. Han gissar själv att han är Sveriges mest uppmärksammade samhällsvetare, åtminstone för sin ålder. 

– Jag hör ju att jag låter som Zlatan. Men min forskning har fått otroligt mycket uppmärksamhet och jag har gjort intervjuer med alla medier jag kan namnet på, säger Carl.

Carl började sina högre studier med kandidatprogrammen i litteraturvetenskap och sociologi i Uppsala. Båda hans kandidatuppsatser handlade om digitala medier, ett fokusområde som han fortsatte att dras till. I samband med det fick Carl upp ögonen för Oxford internet institute, och efter ett besök hos några vänner som pluggade på Oxford hade han bestämt sig – dit ville han. Följade år läste han masterprogrammet Social science of internet, och fortsatte sedan med en PhD.
– Frågor om AI och digitala data är ett extremt hot topic nu. Jag är väl lite av en pretentiös person, men jag kände tidigt att jag vill jobba med vår tids stora frågor och vara en del av det historiska skiftet som pågår nu med internet och tech.

AI och digital data fängslar

Väl i Oxford valde Carls institution att göra globala pressreleaser på tre av hans studier, vilket ledde till att hans forskning uppmärksammades.

I en av Carls studier som fått stort genomslag fastställer han att det vid år 2060 kommer det att finnas fler användare som är döda på Facebook än det finns levande. 
– Den rubriken är i sig lite chockande, och det väcker något hos människor.

En annan uppmärksammad studie som Carl gjorde tillsammans med juristen Nikita Aggarwal undersöker vad som kan komma att hända med all den digitala data som finns på Facebook om företaget går i konkurs. 
–Vi kommer fram till att det kan få omfattande konsekvenser. Idag är vi lika oförberedda på att Facebook skulle konka som vi var inför bankernas kris 2008. Det finns inget juridiskt och ekonomiskt skydd eller förberedelse för att det kan hända, och vad händer då med all vår data?

Det är tveklöst att Carls tidigare erfarenheter av att berätta om sin forskning till en bred publik även hjälpt honom i Forsknings Grand Prix. 
– Det är något jag nästan har börjat ta för givet, på gott och ont. För mig kändes fallhöjden högre, säger Carl.

Det finns flera vägar till Rom

Men Carl vill också lyfta att vägen dit han är idag inte varit rak. Från början ville han egentligen läsa en politisk kandidat, men kom inte in. Inte heller tog han in på en master i digitala medier i Uppsala.
– Men här sitter jag ändå på samma institution som jag sökte till då, 10 år senare. Många unga tror att det spelar så stor roll vad man pluggar när man är ung, men man gör många val under livet och jag tror att till slut hamnar man där man hör hemma, säger Carl och drar en parallell till en scen i Harry Potter och de vises sten, när Harry ska väljas in i elevhem av sorteringshatten. 

När sorteringshatten överväger elevhemmet Slytherin så ber Harry sorteringshatten att inte bli vald dit. Hatten sätter honom istället i elevhemmet Gryffindor, men i Harry gnager känslan av att han egentligen hör hemma i Slytherin.
– Hatten har ju inte fel om Harry, han hör ju hemma i Slytherin. Men genom att vara modig, trotsa hatten och välja Gryffindor så blir det rätt för honom. 

Carl skrattar till över sin egen utläggning.
– Jag vet inte varför jag rantar om det här, men jag använder ofta berättelser för att illustrera mina filosofiska argument. Budskapet är väl att det är okej att misslyckas eller inte komma in på den utbildning man tänkte från början. Till sist blir det bra ändå.