Ergo söker: ljus och värme
Hade det gått att gifta sig med solen skulle jag ha gjort det direkt. Men nu går ju inte det. I stället ligger jag och fryser under en filt i soffan och kollar på reprisen av Agnetas Nyårsskarameller. TV4:as dr. Mikael dyker upp med ansiktet i en ”härligt” orange ton. Snyggt är det inte, men avundsjuk blir jag ändå. Han kommenterar sin ifrågasatta solbränna, ”jag solar försiktigt och ska bara tillbringa åtta veckor i Karibien i år”. Jag hinner också med att se Nyhetsmorgon och vädret. Där berättas att det nu kommer att bli ett av de värsta El Niño-åren på länge, vilket oftast sammanfaller med en mycket kall vinter för oss här i Norden. Jag som redan tröttnat långt innan den spårade ur och blev så här kall, mörk, isig, bitande och förjävlig. Men, kanske finns sätt att lura kroppen att det inte alls är vinter? Jag bestämmer mig för att testa det som finns till hands i Uppsala.
Kaktusrummet
Vinterförvaringen av Medelhavsväxter med tillhörande kaktusrum är lite av en doldis i botaniska trädgården. Inte en människa syns till när vi går förbi lagerbladsträd, pomerans och fikonträd för att slutligen komma in i kaktusrummet. Här är det högt i tak med olika sorters kaktusar placerade i ett stort stenparti. Ljuset från de gigantiska glasfönstren förstärks av det reflekterande snötäcket på utsidan och de starka lamporna i taket. Bra fotoljus Knarkkaktusen syns inte till men effekten av besöket är ganska positiv ändå. Ljuset, stillheten och avsaknaden av människor gör mig avslappnad och glad över livet. Varmt är det dock inte, temperaturen visar endast 9 grader.
Passar för: Introverta, ljustörstande och de som älskar att fingra på kaktus för att sedan plocka ut taggarna ur huden. Men det kanske man inte får göra?
+ Ljuset, kaktustätheten och ensamheten.
– Lite för kallt för att sitta och hänga.
Tropiska växthuset
Efter sex år i Uppsala besöker jag tropiska växthuset för första gången. Iklädd päls, stickad tröja, polo, t-shirt, långkalsonger och jeans blir det minst sagt en chockartad upplevelse. Victoriasalen är extremt varm och fuktig. Vi lägger kläderna på en bänk och går runt och tittar på växterna. Här hänger mogen mango (!) på ett träd, där ligger vattenhyacinter och flyter, ja ni fattar – mycket att fascineras över. Den stora dammen där jättenäckrosen brukar bo är dock tom, vilket känns lite tråkigt. Vi går in i regnskogen, här är det större och med lite fantasi kan man faktiskt tänka bort väggarna intala sig att man är i djungeln på riktigt. Jag känner hur jag saknat färgen grön, vill ta med mig alla växter hem och inreda en djungel. Eller nej, jag vill bo här.
Passar för: ALLA
+ Växterna, värmen och ljuset. Här är det mysigt, behagligt och inspirerande. Gratis för studenter, 40 kronor för andra.
– När de ändå byggde ett växthus, kunde de inte ha gjort det lite större med pluggplaster och kanske till och med ett kafé? Som det ser ut nu är det svårt att sitta och hänga utan att bli betraktad av andra besökare.
Badhus
Jag har inte varit i ett badhus sedan gymnasiet. Minnen som etsat sig fast: en arg badhusvakt som skriker ”TA AV ER BADDRÄKTERNA” i duschen, uppblött strumpludd, genans och blåa läppar. Jag var en av alla de som snabbt insåg att jag kunde skylla på mens för att slippa långt innan jag ens hade fått den. Men nu är det dags igen. 90 kronor senare entrar jag badet med två träningserfarna kompisar som vet hur det går till. Mycket att hålla reda på: lås, schampo, badkläder på/badkläder av? Regler.
Det är kallt i motionsbassängen, nästan svårt att doppa sig. Det stänker vatten från män som crawlar i fållan bredvid och från ovanvåningen hörs en hetsig spinninginstruktör ropa ut kommandon. Ljudet förvrängs och påminner om en säls. Augh Augh. Efter 20 minuters simmande i trängsel är det dags för varmbassängen – äntligen. Däri badar och leker en hel drös män i varierande ålder och storlek. Tanken på att hoppa ner där är i paritet med ett dopp i en häxkittel. Samma sak gäller den unisexa ångbastun – full av män. Bäst är kvinnobastun, lagom varm och ganska lugn. Min privata sfär har dock expanderat i naket tillstånd vilket gör det svårt att slappna av. Det känns trångt när folk masar sig förbi in och ut, jag blir spänd och när svetten väl bryter ut är jag osäker på om det beror på värme eller panik.
Passar för: Den som gillar vatten och att vara naken tillsammans med andra.
+ Varmt i bastun, huden lossnar på samma sätt som efter en solsemester.
– Det nakna, folktätheten, hetsigheten. Dyrt om man inte har träningskort.
Det visar sig att ljusrummet i oktober flyttat från Campus 1477 till Studenthälsans lokaler på Övre Slottsgatan. Bra för mig som slipper gå ut. Receptionisten berättar att det varit stor tillströmning under hösten, men i år är det ännu få som hittat hit.
Hon slår på det starka ljuset som ska motsvara dagsljus en molnig sommardag. Inledningsvis tvingas jag kisa. I rummet finns tofflor och vita rockar som man får ha på sig för att inte mörka ner för andra. Jag är själv men tar på mig rocken ändå, här gäller det att maxa ljusupptaget.
Det påminner lite om ett väntrum och i början är det svårt att slappna av. Självmedvetenheten är stark – här sitter jag och sitter på arbetstid. Jag tar upp en medhavd tidning. Det starka ljuset gör att koncentrationsförmågan skärps. Jag känner mig lite speedad, det pirrar i händerna som också skakar lite lätt men jag kan inte avgöra om det beror på ljuset eller kaffekoppen jag nyss tryckt. Känslan håller i sig resten av dagen och vid läggdags är jag fortfarande pigg. Ligger och hetstänker på olika framtidsscenarion i två timmar längre än vad jag brukar.
Passar för: Att plugga koncentrerat och för de som känner att varje vinter är ett stort mörkt hål.
+ Jo, visst känner man sig lite piggare. Det starka ljuset gör att koncentrationsförmågan skärps – säkert bra för den som vill plugga. Studier har också visat att ljusterapi kan ha positiva effekter på människor som lider av depression.
– Gratis för de med Campuskort fram till april. (Numera 2021 också gratis för studenter). För övriga 50 kronor för 55 minuter, vilket känns lite dyrt. Ljuset kan upplevas väldigt starkt för vissa. (mullvadar?)
Solarium
Dagen för besöket är det är runt 45 graders skillnad mellan temperaturen utomhus och inne i solariet – och det är innan jag börjat sola. Puh. Hur många minuter ska jag välja? Jag har dr Mikael i åtanke och vågar mig inte på mer än 13 minuter. Kläderna av och ner i grillen. Det tar ett tag innan den startar, ska jag trycka på on? Helt plötsligt smäller den till, jag flyger upp och slår huvudet i taket. Sedan blir det gött, strålarna gör mig uppvärmd in i märgen, det känns som att sväva och jag blir helt ”mindfull”.
Efter halva tiden blir det bli väldigt varmt, fläkten är på max men det hjälper föga. Det börjar sticka i ryggen, läpparna och vaderna – celler som delar sig? Den inledande känslan av välbehag ersätts av vallningar och ångest. Små doftpuffar av svettig, bränd hud blåser förbi, värmen är outhärdlig, svetten börjar rinna. En pipande signal börjar räkna ner, är det nu en bomb ska sprängas? Solariet stängs av – äntligen. Jag lämnar efter mig en människoformad svettpöl på glaset. Huden luktar sommar. Ansiktet är fräknigt och kinderna röda. Ingen selfie man lägger ut på instagram om man aspirerar på att vara en creddig person. Jag känner mig lite skamsen, som att jag gjort något dumt och ovärdigt. Samtidigt är jag varm och härlig, redo att gå ut och möta vintern – det är först fem timmar senare som jag börjar frysa igen och det är ett gott värmebetyg.
Passar för: De som gillar lukten av bränd hud och har tillräckligt mycket pigment.
+ Underbart skönt innan det blir för varmt.
– Cancerrisken. Det krävs fler gånger om man ska se något långvarigt resultat. Dyrt, svettigt och inte speciellt hippt.
Bäst i test: Tropiska växthuset – nästa gång ska jag ta med en bok och bara sitta och njuta.
Sämst i test: Badhus – fy fan aldrig mer.
