Psykologstudenten svarar: Trött på att vara en fattig student!

Studenten frågar: Hur kan jag hantera pengastressen?

Hej!

Jag är så trött på att vara en fattig student! Det låter kanske dumt, det är ju samma för alla studenter, men jag tycker att det är så jobbigt att aldrig ha pengar över. Eftersom jag tänker mig för, lagar matlådor, handlar på extrapris och minimerar “onödiga” utgifter klarar jag mig alltid till nästa CSN, även om jag får rota längst ner i frysen och skafferiet den sista veckan, men det jobbiga är att jag tänker på det här hela tiden. 

Jag hade ett extrajobb ett tag vilket gjorde det lite lättare med pengarna, men mina studier är väldigt tunga och jag insåg att både resultaten blev sämre och jag blev så stressad. Just nu är jag orolig för att min dator eller mobil ska gå sönder för då har jag inte råd att köpa nya. Datorn skulle vara katastrof eftersom jag använder den varje dag till mitt plugg, men även mobilen - ingen klarar sig utan mobil? 
Jag vet att alla andra har samma problem vilket känns lite lättare, men jag tycker det är oerhört stressande och jag tänker som sagt på det hela tiden och i alla val jag gör. Ibland tackar jag nej till sociala aktiviteter, som att träffa en kompis på stan till exempel.

Även om det inte innebär en kostnad i sig så vill jag inte verka snål om kompisen föreslår att vi ska ta en fika eller lunch. När jag väl unnar mig att kosta på något, som utemat ibland eller när kompisarna vill gå ut på helgen och ta några öl så kan jag inte riktigt njuta av det, jag tänker hela tiden på att det innebär att jag måste tumma på något annat. Jag vet att det är lite av ett omöjligt problem, men har ni några råd om hur jag kan tänka för att det inte ska kännas så jobbigt?

Psykologstudenten svarar:

Hej,

Tack för din fråga. Som du själv skriver så är det verkligen inte ovanligt att känna sig stressad över ekonomin.
Du beskriver att oron gör att du har svårt att njuta när du väl unnar dig något eller spenderar pengar med vänner. Det låter verkligen jobbigt att känna så under en tid som ska vara både återhämtande och rolig. Jag tycker inte att det låter dumt att du är trött på att känna så, jag förstår att du vill bli av med dessa stressande orostankar. Finns det någon chans att du skulle kunna dela med dig av dina tankar till vännerna? Du skriver att du inte vill uppfattas som snål. Om du berättar att du känner en verklig oro över ekonomin så är min förhoppning att du blir bemött med såväl förståelse som igenkänning. Om inte, så kanske det faktum att du redan förmedlat detta gör det lättare för dig att i framtiden tacka nej till aktiviteter du inte känner att du har råd med? Jag tror alltså att det kan vara bra att söka stöd hos vännerna, men om detta inte är något du vill skulle du kanske kunna försöka aktivt styra mer i vad ni gör tillsammans. Vad värdesätter du i vänskapsrelationer och vad vill du lägga tid och pengar på? Kanske ger det dig mer att ta en promenad tillsammans i skogen än en lunch på stan?

Samtidigt som det kan vara smart att fundera på vad man värdesätter och försöka styra sin vardag i den riktningen, så kan det finnas risker med att börja planera för mycket. I frågan så läser jag att du, på egen hand, redan tänkt ut många smarta sparknep. Imponerande! Samtidigt låter det som att det kanske är detta eviga planerandet som får tankarna att snurra för dig. Det låter som att du har en fullt rimlig vilja att försöka förbereda dig för eventuella katastrofer, som att vara redo om mobilen eller datorn skulle gå sönder. Självklart kan det vara en god idé att lägga undan pengar (om möjligt) för att klara eventuella kriser, men frågan är om vi verkligen kan förbereda oss på allt som potentiellt kan hända? Om du hade sparpengar för att kunna betala för just dessa saker, skulle du känna dig helt lugn då eller skulle nya orostankar poppa upp? Vi vill oftast skapa en så trygg tillvaro som möjligt men tyvärr är det, som du själv skriver, nästan omöjligt. Det kan låta paradoxalt att ge rådet att planera mindre när det handlar om ekonomi, men i ditt fall skulle det kunna vara så att detta bara skapar fler orostankar? Skulle du kunna testa att avsätta mindre tid för planering, och se vad som händer med tankarna då?

Mitt råd är därför att söka stöd hos vännerna, att fundera på vad du värdesätter och vill lägga resurser på, och samtidigt testa att minska på planerandet. Jag hoppas att något av detta var hjälpsamt och att du hittar verktyg som fungerar för dig.

Vill du också ställa en fråga till studentpanelen? Skicka din fråga till journalist@uskar.se i ett mejl märkt med “Fråga till psykologstudenten svarar”. När du mejlar oss gäller källskyddet, det betyder att du har rätt att vara helt anonym.