Psykologstudenten svarar: Hur ska jag stå ut i min äckliga studentkorridor?

Studenten frågar: 

Hej!

Jag har sedan jag började plugga förra hösten bott i studentkorridor, så som många andra här i Uppsala! Först tyckte jag att det kändes spännande, och som något man “ska göra” för att uppleva studentlivet på riktigt. Jag lärde känna några av mina korridorsgrannar och vi fick till bra häng vissa kvällar i det gemensamma köket. Nu har några av de jag gillade mest flyttat ut och de nyinflyttade har jag inte hunnit lära känna riktigt, och jag får intrycket av att de inte är intresserade av något som helst socialt utbyte. Jag har också märkt hur det blir alltmer smutsigt i köket på ett sätt som stör mig enormt. Folk lämnar disk och städar inte efter sig när de lagat mat. Sist var det köttfärssås från någon annan över hela spisen när jag kom för att laga mat. Vi har en gemensam chatt som jag har påmint alla i några gånger men jag vill också inte vara den enda som tjatar på alla andra.

Jag är inte ens en speciellt pedantisk person men jag känner att det är respektlöst av mina grannar att inte bry sig. Det börjar bli ett alltför stort irritationsmoment för mig. Det känns inte kul att varje gång jag kommer hem är det som att mina farhågor om att det ska vara stökigt, smutsigt och kladdigt besannas. Det har blivit så illa att jag börjar se mig runt för att flytta, men jag vet inte hur jag ska stå ut tills jag har möjligheten. Har ni några råd om vad jag kan göra eller hur jag ska tänka för att inte bli galen?

Psykologstudenten svarar:

Hej!

Du lyfter ett svårt dilemma. Det är förstås påfrestande när ens hem inte är den trivsamma plats man önskar och behöver, eftersom vi spenderar många timmar om dygnet där. Du upplever känslor av irritation, vilket låter befogat! Jag tror att många som bor i studentkorridor kan relatera till det du beskriver.

Du frågar om råd om vad du ska göra eller tänka i den situation du nu är i. Jag tycker det är bra att du försökt lyfta städfrågan med dina korridorsgrannar genom chatten, men förstår det som att du inte fått så mycket till gensvar. När vi ska förmedla saker som upprör oss kan det vara nyttigt att fundera på hur vi gör det. I en situation som väcker irritation och som dessutom upprepas tenderar vi människor att kommunicera med något som kallas du-budskap. Detta innebär att lyfta saker i termer av “du gör alltid så här” eller “du borde”, något som kan uppfattas anklagande från den andra parten. Det här blir därför inte alltid så konstruktivt. Det vi då istället kan göra är att använda oss av jag-budskap. Kort sagt innebär detta att inleda med “jag” och därefter förklara sin känsla i den aktuella situationen, vilket beteende hos den andre som lett till känslan samt beskriva sin vilja till förändring. Det är bra att vara så specifik som möjligt. Hur skulle du formulera ditt jag-budskap? Fundera på det en stund. Det kanske blir svårt att pinpointa en persons beteende i ditt fall, men ett bra steg på vägen är att lyfta frågan med någon i korridoren.

Du beskriver några tidigare positiva erfarenheter av korridorslivet, när du umgicks med de personer du bodde med. Jag uppfattar att du tvekar på att dina nuvarande korridorsgrannar har det intresset, men det kan vara värt att undersöka saken närmare. Kanske är korridorsgemenskap en sådan sak som kan smitta av sig på upplevelsen av det delade ansvaret gällande hemmet? Då kanske ni till och med kan komma fram till några riktlinjer som styr i vilket skick gemensamma ytor ska lämnas? Kan du ta initiativ till att umgås? Provade du att formulera ett eget jag-budskap? Om ja, snyggt! Jag vill följa upp med att säga att det kan vara klurigt. Det skulle kunna låta som något i stil med: “Jag känner mig irriterad när det inte är städat i köket, till exempel när det är rester av köttfärssås på spisen. Det leder till att jag inte vill laga mat där. Jag skulle vilja att vi gör upp några gemensamma städrutiner.”

Slutligen, förstår jag det som att du även börjat söka efter andra bostadsmöjligheter. Om din nuvarande boendesituation inte förändras till det bättre låter detta som ett rimligt alternativ, då det som sagt är viktigt att hemmet är en plats där du trivs och kan ta det lugnt.

Tack för din fråga och lycka till!

Vill du också ställa en fråga till studentpanelen? Skicka din fråga till journalist@uskar.se i ett mejl märkt med “Fråga till psykologstudenten svarar”. När du mejlar oss gäller källskyddet, det betyder att du har rätt att vara helt anonym. 

Läs mer om panelen som besvarar frågorna här.