Psykologstudenten svarar: Hur kan jag sätta gränser i relationen med min mamma?

Studenten frågar: Hjälp, min mamma styr mitt liv! Hur kan jag sätta gränser?

Hej!
Jag är en tjej på snart 22 år som flyttade till Uppsala för att plugga förra terminen. Det var första gången jag flyttade hemifrån och var borta från mina föräldrar. Jag har en väldigt fin relation med båda mina föräldrar och speciellt jag och mamma är väldigt nära. Jag har alltid känt att jag kan prata med henne om allt, och vi hörs av flera gånger om dagen, både i meddelanden och i telefon. För mig har det känts naturligt eftersom vi alltid haft det så, men jag har på senare tid känt att det känns alltmer krävande.

Dels har jag förstått att de flesta av mina vänner har kontakt med sina föräldrar mycket mer sällan, medan min mamma alltid frågar vad jag gör, var jag är och med vem. Hon har också en åsikt om det mesta jag gör som jag har märkt påverkar mig mycket. Jag har börjat känna mer och mer att det inte är normalt, och jag känner mig nästan skyldig om jag inte ständigt uppdaterar. En gång på en fest laddade min mobil ur och jag hade ingen laddare. Hela festen tänkte jag på att min mamma säkert blev orolig för att jag inte svarade, tills jag gick hem tidigare och kunde höra av mig. Det är svårt att förklara för det är inte så att de skulle bli arga om jag hörde av mig mindre, mer att jag känner att de skulle bli besvikna. Jag skäms för jag vill samtidigt fortsätta ha en nära relation, men jag känner allt oftare att jag ibland vill hålla vissa saker privat och inte behöva dela allt med min mamma. Så, om jag ska formulera mitt problem, hur kan jag sätta lite gränser utan att göra dem besvikna?
 

Psykologstudenten svarar:

Hej!

Tack för din fråga. Jag tycker det märks i hur du formulerar frågan i slutet av ditt brev att den avser både att ta hand om dina och din mammas behov. Du vill kunna sätta gränser men samtidigt inte såra din mamma. Att sätta gränser och berätta om sina behov kan vara jättesvårt och det är säkerligen många som känner igen sig i det du beskriver.

Jag tycker det känns viktigt att uppmärksamma vilken tuff situation du är i just nu! Du har för första gången flyttat hemifrån och ska nu klara dig på egen hand, och har dessutom börjat plugga. Och för din mamma så är det också utmanande. Det kan bli lite av en kris både att flytta hemifrån och att ha ett barn som lämnar boet, för någonstans på vägen behöver man ju komma på; vem blir jag nu i det här nya? Men att försäkra din mamma om att du finns kvar i relationen genom att gå hem tidigare och stämma av vem du träffar och vad du gör kommer troligen bara att förlänga den svåra övergångsfasen och det låter riktigt tufft att behöva ha det så. Att du så tydligt känner att det skaver när din mamma frågar vad du gör och med vem är både sunt och normalt. Du håller ju på att bli en vuxen, självständig kvinna! Att det är så gör inte att du inte uppskattar relationen till din mamma; det låter bara som att du sett att den också behöver utvecklas.
 
Vad tror du händer i mamma om du inte hör av dig? På vilket sätt blir detta svårt för henne? Du säger att hon inte blir arg men vad är det hon känner, tror du? Och hur blir det för dig när du tänker att du kan skydda henne från den känslan?

Fundera lite på hur det kändes för dig att få syn på detta och vad det var som fick dig att skriva hit. Hur känns det om du tänker att er relation kräver att du anpassar dig och ständigt hör av dig? Hur känns det i kroppen när du tänker på att du inte vill behöva berätta ALLT för din mamma? Låt de känslorna vägleda dig – de berättar viktiga saker om dina behov och att trycka undan dem för din mammas skull kommer inte vara hjälpsamt i längden. Hur tror du det skulle vara att berätta om dem för din mamma? Du har ju märkt att hon velat ha mycket kontakt nu när du flyttat och visst finns det en risk att hon blir besviken, men hon verkar ju vara mån om dig och er relation. Att berätta om hur du har det och vad du behöver på ett kärleksfullt sätt kommer säkert kännas utmanande och kräva mycket mod men jag hoppas och tror att det kan stärka dig i denna fas du nu går igenom och också i slutändan stärka din relation till din mamma. 

Vill du också ställa en fråga till studentpanelen? Skicka din fråga till journalist@uskar.se i ett mejl märkt med “Fråga till psykologstudenten svarar”. När du mejlar oss gäller källskyddet, det betyder att du har rätt att vara helt anonym.