Psykologstudenten svarar: Hjälp, min pojkvän vill inte prata om känslor!

Studenten frågar: Varför vill min pojkvän inte prata om känslor?

Hej bästa psykologstudenterna svarar!

Jag och min kille har varit ihop i ett halvår drygt och vi är väldigt kära, jag skulle säga att vi fortfarande är i lite honeymoon-fasen! Vi är väldigt nära varandra såklart och kan prata om det mesta, men så fort jag pratar om mina känslor, och då främst negativa, eller om jag frågar min kille om hans känslor blir han märkbart obekväm och byter ämne. Jag tycker att det är viktigt att kunna prata om känslor men jag blir också obekväm av att han blir obekväm, och vill liksom inte pusha honom om han tycker att det känns jobbigt. Jag upplever att han mår bra och så, så det är inget stort problem men jag har också en uppfattning om att alla på något sätt har sina inre demoner som jag vill att vi ska kunna dela med varandra. 

Någon gång när jag försökte fråga om det svarade han lite undvikande att allt är bara bra och inget blir bättre av att ältas, vilket gjorde mig lite orolig. Han har växt upp med mycket killkompisar, sportat och så och jag misstänker att det funnits en del machokultur där som kanske bidragit. Jag vill att han ska kunna öppna upp sig till mig och att jag kan göra det till honom. Å andra sidan vill jag inte tvinga honom att prata om han inte vill eller är intresserad, och det kanske är så att han helt enkelt inte har några mörka känslor inom sig? Jag vet inte riktigt om jag letar efter att lösa ett problem som inte finns, men har ni något råd?

Psykologstudenten svarar:

Hej, 
Vad kul att höra att ni har hittat varandra och att ni är väldigt kära! Du uttrycker att det är viktigt för dig att kunna dela med dig av känslor i en relation. Att kunna dela både glädje och sorg med en partner är för många en nödvändig trygghet, så jag förstår att du blir frustrerad när du inte blir mött i detta. Samtidigt har vi alla olika lätt för, och olika stort behov av, att uttrycka känslor. Som du själv säger finns det flera möjliga tänkbara anledningar till att din pojkvän inte vill prata om svåra känslor: allt från att han inte skulle ha samma behov till att han inte skulle veta hur man gör, eller en kombination av flera olika. Utan att fråga honom kan jag bara spekulera.

Du skriver att du inte vill tvinga honom till att prata om sig själv, men eftersom han även blir obekväm när du pratar om dina egna känslor kanske ett bra steg kan vara att börja där? Du beskriver att han snabbt byter ämne. Jag kan tänka mig att det gör att du känner dig aningen avvisad? Som du själv säger vill du ju kunna öppna upp dig till honom. Kan det möjligen vara så att han känner ett ansvar över att komma på en 'lösning' i situationen? Ansvaret gör att han känner sig stressad, och hellre byter ämne än att riskera att inte veta hur han ska trösta dig? Skulle det hjälpa om du förklarar att det är ok att inte ha någon lösning, att det hjälper att bara bli lyssnad på och ha någon som ställer lite följdfrågor? Genom att du visar att du inte är rädd för svåra känslor, kanske han känner större trygghet att själv närma sig dessa. 

Om han visar sig bli mer bekväm med att prata om dina känslor kanske ni successivt kan närma er ämnet hans känslor? Om man har växt upp med att höra saker som ‘inget blir bättre av att ältas’ eller ‘’ryck upp dig’’ är det inte konstigt om man lär sig att det är bäst att undvika att prata om negativa känslor. Kanske kan ni börja med något neutralt, som att se en känslosam film ihop eller lyssna på en betydelsefull låt. Genom att lära sig uppmärksamma vilka känslor som detta väcker, och att lära sig att det inte är farligt att närma sig dessa, kanske han till slut vågar göra liknande även i andra situationer. Samtidigt är det inte din roll eller ansvar att vara hans terapeut. Att lära sig uttrycka känslor är det många som söker hjälp för (bland annat på UU-mottagningen). 

Precis som att det kan skilja sig åt hur mycket ögonkontakt man är bekväm att ha, kan det också skilja sig åt hur lång tid det tar för en att öppna upp sig och hur mycket man vill dela med sig av. Vi är alla olika. Jag hoppas att ni kan hitta en bra kompromiss där båda känner sig lyssnade på och bekväma i relationen. 

Önskar er stort lycka till och att ni fortsätter njuta av honeymoon-fasen länge till!

Vill du också ställa en fråga till studentpanelen? Skicka din fråga till journalist@uskar.se i ett mejl märkt med “Fråga till psykologstudenten svarar”. När du mejlar oss gäller källskyddet, det betyder att du har rätt att vara helt anonym.