Boktips från litteraturstudenten

Mitt i det mörka november kan varje dag tyckas komma med samma återupprepande mönster: Vakna, föreläsningar, nationslunch, läsa, städa, tvätta och hinna med öl, gasque, tidsdagsklubb och föreningsmöten. I den monotona och av vardagsstrukturer präglade höstterminen gäller det att stänga av Studium-notiserna, slå sig tillbaka under en filt med en bok som får oss att uppskatta just det vi lever i; vardagen. Den kan verka så livlös och tråkig, men bakom begreppet gömmer sig allt det där lilla som är så mycket mer än endast vardag. Denna månad tipsar därför litteraturstudenterna om böckerna som beskriver det stora i det lilla: Diskbänksrealismen, det minimala och detaljrika. Berättelser där allt är möjligt och konnotationerna oändligt många, bara man tillåter sig att fantisera iväg lite. För det är just dessa verk som får oss att stanna upp och reflektera ännu en gång över vad vi ser och njuta ett slag av det faktum att vardagen inte endast är en kamp mot tiden, vädret och sysslorna, utan en omistlig och härlig del av livet.

Mig äger ingen av Åsa Linderborg
“En klassisk uppväxtroman där Åsa Linderborg berättar om sin pappa; stolt anställd på Västerås Metallverk och Sveriges bästa härdare, men också den misslyckade yngsta sonen och den alkoholiserade arbetslöse. Linderborg beskriver intensivt den lilla lägenheten, vars estetik blott ligger någon generation bort; 70-tals tapeter och trevande samtal kring köksbordet över medköpt fika på besök hos mormor och morfar. Tystnaden får tala. Ibland lossnar de stela mungiporna runt bordet och små minnen slinker fram från under de stängda dörrarna, från de dammiga böckerna som trängs i bokhyllan och från de kantstötta skålarna i skåpet över diskbänken. Kanske har du själv varit där; kikat in i rummet där mamma sov när hon var liten och försökt utläsa en bit av historien, eller så har din mamma också stannat upp på vägen ut från morföräldrarna och pekat på en tavla som hänger i hallen ovanför byrån, där ytterligare ett barndomsminne slinker fram; detaljer som visar att i den här lilla lägenheten, så levdes det faktiskt ett liv. Och det är genom sådana minnen och detaljer som Linderborg skildrar en uppväxt som äger rum under det svenska folkhemmets sista utdragna vals.”

Barndom av Tove Ditlevsen
“Världen är full av barndomsskildringar, och om Knausgårds tusentals personligt allmänmänskliga sidor tar alltför mycket tid i anspråk är Tove Ditlevsens Barndom (ur hennes Köpenhamnstriologi) en mer koncentrerad läsning. Versaillesfreden har undertecknats, men Toves far förlorar arbetet och börjar sprida arbetarrörelsens budskap över Köpenhamn. Han tar med sig den stora konflikten mellan socialister och konservativa hem till det trånga vardagsrummet där modern förkunnar att socialist är det lägsta en man kan vara. Toves personliga drömmar och den hårda verkligheten i Vesterbros arbetarkvarter övergår snart till allmänna betraktelser av barndomen, som ingen kan fly från, och sanningen, som är desto mindre viktig än känslan.”

Söta fredag av Ia Genberg
“Ia Genbergs debutroman Söta fredag är en sällsam samling av osannolika händelser mitt i vardagens lunk. En gammal vänskap och en hemlig kärleksaffär lägger grunden för något som skulle kunna bli ett omtumlande relationsdrama, men det man fastnar för är redogörelserna för vardagsdetaljer som så lätt missas i en hektisk samtid. Hur låter en perfekt applåd? Vad ryms i en minut? Och när slutar en mustasch vara ironisk? Söta fredag är en kaotisk Stockholmsskildring med Austersk mystik. Genbergs känslighet för subjektiviteten i verklighetens natur gör läsaren uppmärksam på det stora i det lilla och lämnar en med en känsla av både uppgivenhet och förundran.”

En flickas memoarer av Annie Ernaux
“I En flickas memoarer återvänder Annie Ernaux till, och gör upp med, den sommar år 1958 hon tillbringar som kolloledare i Normandie. Utifrån dagboksanteckningar, fotografier och minnen berättar hon om första gången hon spenderade natten med en man, om vad det innebar att känna sig åtråvärd; om stora känslor och tankar som döljer sig i små ögonblick och de händelsekedjor och samband som augustinatten satte i rörelse och som kom att prägla hela hennes liv. Ernaux skriver; Mellan rummet i S och abortörens rum på Rue Cardinet finns en absolut kontinuitet. Jag går från det ena rummet till det andra och det som finns mellan de båda är raderat. Det som börjar som en personlig berättelse om Ernauxs försök, och misslyckanden, att glömma flickan från -58 utvecklas snart till en skildring av kvinnlig identitet och frigörelse, där de självupplevda erfarenheterna vävs samman med bredare samhälleliga strömningar; känslorna kopplade till hennes mest intima minnen blir också en reflektion av 1950-talets normer och värderingar.”

Fågeln som river upp världen av Haruki Murakami
“Om det finns någon som kan fånga vardagens slentrian och dess galleri av triviala aktiviteter med stor träffsäkerhet, så är det Murakami. I sin triologi (ofta läst och utgiven som enhetlig roman) Fågeln som vrider upp världen lyckas han täcka dels kampen mellan det onda och goda, dels att skriva en slags krönika över japansk 1900-talshistoria. Men trots detta är det de tillsynes totalt oviktiga scenerna i romanen som slår med störst kraft. Vår protagonist Toru är arbetslös och lite på drift; till råga på detta lämnar hans fru honom i all hast. Torus strävan att få reda på varför leder oss in i en magisk-realistisk deckare som tar oss ända till den japanska ockupationen av Manchuriet under andra världskriget. Men majoriteten av boken består överraskande nog av skildringar av Toru som spenderar sina dagar på en bänk i Tokyos centrum, eller på botten av en brunn i ett närliggande ödehus. I dessa scener finns inget storslaget stoff att gömma sig bakom, kvar blir därför endast det lilla och det ensamma. Och just där är läsupplevelsen som starkast.”