Psykologstudenten svarar: Hur blir jag av med imposter syndrome?

Veckans fråga:

Hej!
Jag är en kille på 24 vårar som pluggat ett tag nu och även haft VFU under några perioder under utbildningen. Nu ska vi snart gå ut på VFU igen och det gör att jag får ångest att tänka på det. Jag är ganska säker på att jag har fått en släng av imposter syndrome, både i plugget men mest under praktiken. Jag har alltid presterat bra i skolan och fått bra betyg hittills även här i Uppsala. Men jag har ändå känt mig osäker och inte varit nöjd över mina prestationer. När jag läst om imposter syndrome känner jag igen mig mycket i den där känslan av att snart bli avslöjad eller upptäckt att jag inte är så bra egentligen. Så jag undrar, vad kan man göra för att inte ha imposter syndrome?

Med vänliga hälsningar, Kungen av Imposter Syndrome

Psykologstudenten svarar:

Hej Kungen av Imposter Syndrome, 
Om jag har förstått dig rätt så låter det som att du länge har känt en viss osäkerhet kring hur du presterat under din tid på universitetet men att denna känsla nu har blivit mycket mer intensiv under din praktik och att du får tankar om att du inte är tillräckligt bra egentligen och att du är orolig för att andra ska ”upptäcka” detta? 

Jag vill bara börja med att säga att du verkligen inte är ensam i att tänka och känna såhär, även om det kan kännas så. Det är många som kan få denna typ av känslor, särskilt de som studerar på en högre nivå eller för första gången praktiserar inom ett område som är viktigt för dem. Studier har visat på att 20-80% av studenter upplever såna här tankar och känslor och personer som Michelle Obama har talat öppet kring sina svårigheter med detta. Trots det är det förstås otroligt jobbigt att känna på detta sätt. 

Det kan vara viktigt att komma ihåg att det inte är meningen att man ska göra saker perfekt från början, du är där för att lära dig och det är inte meningen att du alltid ska prestera perfekt. Speciellt under din VFU! Men jag förstår att det fortfarande kan vara svårt att lägga dessa tankar åt sidan.

Det finns några olika saker som kan vara värda att prova för att hantera dessa känslor och tankar. Först och främst är det viktigt att påminna sig om allt det som du har uppnått. Det är lätt att fastna i det som har gått mindre bra. Men att du har kommit in på denna fantastiska utbildning och att du har tagit dig såhär långt är ju verkligen bevis på att du också förtjänar din plats! Vissa kan till och med tycka att det känns hjälpsamt att skriva ner bevis på detta som man ser i sin vardag i ett litet block eller i mobilen som man sedan kan bära med sig.

För det andra så ser vi faktiskt att något av det bästa för att hantera imposter syndrom är att prata om det med andra. Detta kan givetvis kännas svårt och som och som ett stort steg att ta. Men som jag tidigare nämnde så är det många fler som upplever detta än vad vi tror. Att få höra om andras upplevelser och känslor, kanske personer man själv tänker definitivt förtjänar sin plats, kan hjälpa en att luckra upp ens egna ångest och oro. Det kan dessutom hjälpa andra när man själv vågar vara den första att ta upp diskussioner, kanske har du vänner som också upplever dessa känslor? Om detta känns som ett för stort steg kan det vara bra att kanske kolla på videos från andra som pratar om sina upplevelser med imposter syndrom (som den tidigare nämnda Michelle Obama) för att inte känna dig så ensam. 

Hoppas detta känns hjälpsamt och lycka till under din VFU!

Vill du också ställa en fråga till studentpanelen? Skicka din fråga till journalist@uskar.se i ett mejl märkt med “Fråga till psykologstudenten svarar”. När du mejlar oss gäller källskyddet, det betyder att du har rätt att vara helt anonym.