Psykologstudenten svarar: Hur ska jag hantera pressen hemifrån?

Veckans fråga:

Tja!  
I min familj är det viktigt att jag och mina syskon gör bra ifrån oss i livet, även om det inte är något som sägs rakt ut så är det så. Jag har aldrig haft läshuvud så jag började plugga ganska sent eftersom jag inte visste innan vad jag ville göra. När jag träffar familj och släkt har det alltid varit frågor om jag har sökt utbildning, och när jag kom in och började plugga var alla jätteglada. Men nu är det också ännu mer frågor om hur det går med plugget och mina föräldrar vill att jag alltid uppdaterar hur det gick på senaste tentan osv. Det kändes bra först men nu känner jag mest press att kunna berätta om hur bra det går för mig. Jag har fått helt okej resultat hittills, men sanningen är att jag också tycker att studierna är väldigt tuffa och det blir allt svårare. Jag tror inte att de skulle vara så förstående om jag sa det och det skulle bara leda till en massa fler dryga frågor. Samtidigt känner jag att jag borde vara mer ärlig med att det känns jobbigt, åtminstone till mina föräldrar. Jag vet inte, har ni något råd? 
 

Psykologstudenten svarar:
Hej!

Tack för din fråga och att du valt att vända dig till oss för att få stöd!

Vi människor är fantastiska på att kunna anpassa oss efter omgivningens krav och vill agera för att maximera våra chanser till gemenskap och trygghet. De beteendemönster vi utvecklar från tidig ålder baseras i hög grad på hur vår omgivning reagerar och bekräftar oss. I ditt fall låter det som att prestationer har varit något som värderats högt i familjen. Det låter även som att detta prestationsfokus är något som påverkar dig negativt i ditt liv idag. Jag förstår att det här blir en väldigt svår och jobbig situation för dig. 

Att börja studera är ofta en stor omställning på flera sätt. Det innebär kanske att man flyttar hemifrån till en ny stad, hamnar i nya sammanhang och ska lära känna nya personer. Alla dessa saker kan vara sådant som kostar på och tar energi. Dessutom ska man hitta sätt att klara av studierna, som successivt ökar i svårighetsgrad. En sak jag undrar över är hur du tar hand om dig själv i den här svåra situationen med allt högre krav i skolan? 

Inom psykologin finns ett begrepp som kallas för självmedkänsla som handlar om att vara den där trygga punkten för dig själv både när det går lätt och när allt känns omöjligt. Det handlar om att utveckla en bra relation till sig själv och leva mer i linje med det som är viktigt, på riktigt. Det är också ett hjälpsamt verktyg för att hantera prestationsångest. Kanske vore det värdefullt för dig att läsa på lite om hur du kan utveckla din självmedkänsla? 

Du skriver även att du upplever en stress och press över att din släkt och familj ställer frågor om hur det går för dig i skolan, och nu känner du en viss osäkerhet över om du ska ta upp det med dina föräldrar eller inte. Tyvärr finns inget givet svar på din fråga, men jag tänker att det finns en anledning till att du ändå överväger att berätta för dem. Att kommunicera våra behov till andra är verkligen inte lätt och tröskeln kan kännas hög. Men jag tänker ändå att du i längden tjänar på att vara ärlig med hur deras frågor väcker en press hos dig som får dig att må dåligt. De kan ju inte veta hur deras beteende påverkar dig om du inte berättar det för dem. Först då kan ni tillsammans hitta en väg till förändring. Men det kan ju vara viktigt att du på förhand har tänkt igenom på vilket sätt och vid vilket tillfälle du ska ta upp det. Här kan så kallat jag-budskap vara användbart - att utgå från dig själv och dina upplevelser. 

Jag önskar dig all lycka till och hoppas att ert samtal kan leda till något positivt på sikt! Om inte annat blir det ett tillfälle för dig att få öva på att uttrycka vad du känner och behöver

Vill du också ställa en fråga till studentpanelen? Skicka din fråga till journalist@uskar.se i ett mejl märkt med “Fråga till psykologstudenten svarar”. När du mejlar oss gäller källskyddet, det betyder att du har rätt att vara helt anonym.