Första maj: En komplett (och helt avgörande) överlevnadsguide

Grattis, du tog dig igenom Valborg. Eller ja, du lever åtminstone, och just nu får det räcka som definition av framgång. Första maj är inte riktigt en dag man “vaknar upp till” som vanligt, utan snarare ett tillstånd man långsamt inser att man befinner sig i. (Särskilt om man på något sätt lyckats undvika varannan vatten, resorb som frukost och kvällsmacka). Det här är din guide till hur du hanterar det.

Att vakna (eller något som liknar det)

Du kommer inte vakna utvilad. Du kommer vakna medveten. Det är en viktig skillnad. Det handlar inte om att känna sig pigg, utan om att långsamt registrera att kroppen fortfarande existerar och att konsekvenserna av gårdagen gör det också.

Om du råkar vakna före klockan 13 är det något som inte riktigt stämmer. Antingen hade du en ovanligt lugn Valborg, eller så är det kroppen som försöker spela dig ett spratt. Det bästa du kan göra är att blunda igen och låtsas som att det inte hänt.

Bakfyllan som analysobjekt

Som student i Uppsala är det rimligt att behandla även bakfyllan analytiskt. Det räcker inte att bara känna den, du behöver förstå den. Är det en fysisk bakfylla som sitter i kroppen, en existentiell där du ifrågasätter dina livsval, eller en social där du försöker minnas vad du egentligen sa till folk? För de flesta landar svaret någonstans i en kombination av alla tre, vilket i praktiken innebär att du har genomfört Valborg precis som förväntat.

Du kan försöka hantera det med vatten och något som liknar återhämtning, men innerst inne vet du att det här är ett långsiktigt projekt.

Mat som överlevnadsstrategi

Vid det här laget handlar det inte om att äta “bra”, utan om att äta överhuvudtaget. Kroppen bryr sig inte om näringsinnehåll, presentation eller rimlighet. Den vill bara ha något att arbeta med.

Det kan vara en pizza du inte minns att du beställde, nudlar som du orkar laga på ren vana, eller något från frysen som tinas i en hast som egentligen borde vara förbjuden. Så länge du lyckas tugga och svälja är du på rätt väg.

Kommunikation på absolut minimum

Förr eller senare kommer du titta på din telefon och inse att andra människor också överlevde, och dessutom vill prata om det. Meddelanden som “hur mår du?”, “lever du?” och “vad hände igår?” kräver inte långa svar. Tvärtom. Det mest effektiva är att hålla det kort, nästan kryptiskt, som “haha aa”, “nej” eller en ensam emoji. Det signalerar exakt det som behöver signaleras, utan att du behöver anstränga dig mer än nödvändigt.

Det viktigaste är däremot vad du inte gör: du öppnar inte kamerarullen eller Snapchat-minnen från gårdagen. Det är inte underhållning, det är självskadebeteende.

Att inte återuppleva kvällen

Det kan kännas lockande att försöka pussla ihop vad som faktiskt hände, men 1 maj är inte rätt tillfälle för det. Den typen av självreflektion kräver en stabilare grund än vad du har just nu.

Istället är den mest hållbara strategin att skjuta upp det. Antingen tills du helt har förträngt kvällen, eller tills det känns tillräckligt avlägset för att nästan vara roligt. Fram tills dess gör du bäst i att ignorera allt som påminner dig om gårdagen.

Promenaden som idé och illusion

Vid någon punkt kommer någon föreslå att ni ska gå ut och få frisk luft. Det låter rimligt i teorin, men i praktiken är det ett test. Att faktiskt följa med på promenaden kräver antingen en imponerande viljestyrka eller att du inte var lika engagerad i Valborg som resten av gruppen. Att stanna kvar hemma och vila är däremot ett fullt rimligt och, i många fall, korrekt beslut.

En ny, något sämre version av dig själv

Första maj handlar inte om att bli sig själv igen, utan om att acceptera att man tillfälligt är en lite sämre version av sig själv. Lite tröttare, lite mer cynisk och betydligt mer medveten om sina egna gränser.

Det är också här tankar som “jag ska aldrig dricka igen” dyker upp. De känns övertygande i stunden, men du behöver inte ta dem på alltför stort allvar.

Det enda rimliga avslutet

Allt som liknar produktivitet är inställt. Planer är inställda. Du är, i någon mån, också inställd. Det enda som återstår är att ligga kvar, sätta på något du redan sett och existera på absolut lägsta möjliga nivå. Och även om det inte känns som mycket, så är det faktiskt precis vad den här dagen kräver av dig. Och det räcker.

Så sammanfattningsvis: Ta hand om dig, drick mycket vatten (eller om du ska på majmiddag el. dylikt: en återställare) och må som du förtjänar!