2 X Brus på Bror Hjorths hus
Anna-Karin Brus tar emot i svart overall med vita färgstänk på och skyndar sig att måla klart ett bokställ inför utställningen på Bror Hjorths hus. Den ligger bara tio dagar fram i tiden, och efter att ha legat golvad av influensan har hon bråttom. Att tillbringa all vaken tid i ateljén är inget alternativ eftersom hon är föräldraledig.
De ljusa lokalerna på Eklundshofsvägen delas med de fyra kollegorna i konstnärskollektivet Haka; Natasha Danberg, Katarina Sundkvist Zohari, Agneta Forslund och Helena Laukkanen. Haka bildades för fem år sedan och har ställt ut tillsammans förr, senast i Moskva förra året. Saga - Myt - Utsaga blir den första utställningen i Uppsala med bara deras verk.
- Vi hade planer på att samarbeta med ryska konstnärer, och tänkte att sagor är ett internationellt tema. Sedan blev det bara vi, men sagotemat hängde kvar, berättar Anna-Karin Brus.
Själv har hon redan tidigare grävt i förhållandet mellan fantasi och verklighet. Med den kritikerrosade utställningen Im a hunter utforskade hon spelreglerna och styrkeförhållandet mellan djur och jägare genom att måla på gamla svartvita jaktfotografier. Collagetekniken går igen i den aktuella utställningen, liksom de vilda djuren. Skillnaden är att hennes två barn nu också finns med på målningarna, eller inritade i naturböcker från 60-talet. Sonen Sten blir en Tarzan på en bergsgorillas rygg, medan en serie målningar av treåriga Molly blir till en kommentar kring sagan om Rödluvan. Men den elaka vargen finns inte med, och en verktitel slår fast: Inte Rödluvan.
- Molly och jag har pratat om Rödluvan, men hon vill hellre vara Robin Hood. Så vi har gjort om sagan. En nivå i det här handlar just om vad man får göra som flicka. Kan man vara Robin Hood?
Att klippa in foton i målningarna eller måla i fotoböcker är ett sätt att utforska vad som är verkligt och overkligt, samtidigt som de fotografiska elementen blir till en sorts verklighetsgarant, menar Anna-Karin Brus. Hon pekar på en hamster med osannolikt stora kinder som tittar upp ur en stubbe på en målning:
- Den är inklippt - den ser verkligen ut sådär Jag är väldigt intresserad av naturen och tycker att den ofta överträffar både fantasi och verklighet.
Också electronicabandet Differnet, där Anna-Karin Brus sjunger, bygger till stor del sin musik på collageteknik, konstaterar hon.
- Jag blandar verklighet med måleri, medan det i en Differnetlåt kanske är ljudet av Uppsalas kajor som sätts ihop med en gitarr.
Det är frontfiguren Tomas Bodén som gör slitjobbet att sätta samman de ljudskelett som gruppen brukar arbeta fram under några sommarveckor på Väddö till färdiga spår. En ny skiva är färdig och borde släppas när som helst, men Anna-Karin Brus är osäker på om den blir klar till Differnets spelning på Bror Hjorths hus den 21 mars. Ett kort samtal till Tomas Bodén bekräftar att hon förmodligen trott rätt.
- Hela Differnet är ganska mycket vi tar det som det kommer. Men det är skönt.
Den nya skivan då? Mer poppig, säger Anna-Karin Brus, för att i nästa sekund ändra sig till att hon inte vet. Hon är inte den drivande i bandet och är glad över att bara behöva göra det hon tycker är roligt: sjunga och leka fram melodislingor. Och numera är det till och med rätt kul att stå på scen. För att bli förälder har inte bara lett till att hon nu gör sin kanske mest personliga utställning någonsin; det har också haft betydelse för Differnet.
- Jag är egentligen inte alls någon scenpersonlighet, men när jag fick barn släppte det. Jag kände att det här är ju inte så farligt.
