Uppsala i dubbel bemärkelse

nbsp;

För något år sedan passerade Uppsala gränsen för storstad med sina dryga 200 nbsp;000 invånare och är i dag en stad i omvandling. Passande nog ställer Upplandsmuseet fram till september i år ut fotoutställningen Människan och staden med Uppsalafotografier som stäcker sig över hundra år. Utställningen är en sammanställning fotografier tagna av Henri Ostis, Alfred Dahlgren och Gunnar Sundgren med inslag av Emma Schenson och pressbilder från Uppsala-Bild. Resultatet blir en nätt och välkomponerad fotoutställning. nbsp;

1850-talets Uppsala beboddes av knappt 8000 personer och bilder vittnar om en småskalig stad med en – i våra ögon – lustigt kortväxt domkyrka. Något som slår mig är att stadskärnan märkligt nog inte växt nämnvärt sedan dess: då var Uppsala sin stadskärna, i dag är det en storstad uppbyggd kring denna relativt lilla kärna. Många bilder är rent tekniskt fascinerande, bland annat en panoramabild över Uppsalas siluett från 1860-talet. Andra får man stå flera minuter och betrakta innan man kan placera det i dagens Uppsala.

Redan runt sekelskiftet var staden bebodd av 23 000 personer och vi får se hur staden växer fram med jugentbyggnader som Tripolis och Rappska huset, och senare genom viktiga arkitekter som Gunnar Leche. Spårvagnen kom och gick, och förargligt nog även vissa viktiga byggnader som försvann med när den tunga rivningsvågen kom under 1960-talet. nbsp;

Generellt sett är det inget fel på Uppsalabors självförtroende – vi är till exempel duktiga att påminna omvärlden (läs: Lund) om att vi har Sveriges äldsta universitet – men Människan och staden är inte bara en egoboost för lokalpatrioter utan rymmer också vissa problematiserande perspektiv. Utställningen tar nämligen vid några tillfällen upp frågan om historieskrivande och vad som hamnat i skymundan: folkliga protester och de prostituerade i Uppsala, till exempel. ”Fanns inte stadens fotografer på plats eller ville man inte stöta sig med överheten?” frågar man sig. nbsp;

Att gå på utställningen blir att lära känna Uppsala i dubbel bemärkelse: dels att ta del av lokalhistorien, dels av Uppsalas kulturliv. När jag gick till Upplandsmuseet (som jag aldrig tidigare varit på, måste erkännas) kände jag att Uppsala faktiskt förtjänar sin titel som, om inte storstad, så åtminstone en stor stad.

nbsp;