Män i isolerad gemenskap

Lars Lerins utställning ”Tillsammans” består av en handfull akvareller som gestaltar homosexuella män. Ibland står de tillsammans, i grupp eller i par, men ett antal står också helt själva. De kan vara finklädda, nakna, i sjömanskostym eller i arbetsklädsel. De poserar, sitter eller står, tar på eller kysser varandra kärleksfullt. Männen befinner sig i vardagliga situationer, eller ovanliga, alla på ett eller annat sätt intima. Akvarellernas suddiga stil gör det svårt att urskilja ett ansikte från ett annat. Något skugglikt vilar över bilderna som gör att gemenskapen som skildras sker i isolation, i hemlighet.

Målningarna känns som gamla fotografier. Dels har det att göra med de gråa, matta färgerna som används, dels är det är en äldre generation av män som visas. Lerin är 61 år gammal, men männens klädsel, deras frisyrer och skägglösa ansikten samt de tomma, nästan orörda miljöerna drar tankarna till en tidsperiod äldre än målaren själv.

På något vis är det svårt att släppa tanken på att det är semesterbilder från stranden, festfoton – och ja, en och annan erotisk bild av partnern – som gömts undan i en dammig låda, för att hittas långt efter att männen i bild gått bort. Akvarellerna får nästan ett nostalgiskt och sentimentalt värde första gången man ser dem.

Några av Lerins målningar, å andra sidan, för tankarna till nutid. En målning visar hur en grupp män står nakna, framför vattnet vid en strand. En av dem, längst mot den yttersta kanten, är brunhyad. Den enda icke-vita mannen i hela utställningen. Ensam inom en gemenskap. Det är svårt att bortse från att Lerins make kommer från Brasilien, hur lite man än vill läsa in om konstnärens liv i hans verk.

Det är stilistiskt vackra målningar, men det är främst en tankeväckande utställning. Den invigdes under kulturnatten, vars tema detta år var ”Alla människors lika värde”. Akvarellerna påminner om en tid då homosexuella par levde ut sin kärlek i hemlighet och skymundan. Det gör många än idag, och det är väl där liknelsen med gamla fotografier går i kras.

< --EndFragment-->

nbsp;