Odisciplinerad och karaktärslös?
Man intalar sig själv att 2012 kommer bli året då man äntligen gör saker ”nu”, istället för ”då stressen och pressen blivit så påtaglig att man helst av allt skulle lägga sig i ett hörn och gråta”. Man ska sluta röka, börja träna, sätta upp tydliga mål och inte ge upp förrän man når dem. Dessutom ska man bli en hejare på att laga mat, lära sig ett instrument och rent allmänt bli en lyckligare människa. nbsp;
Den naiva delen av mig, som med jämna mellanrum insisterar på att bli hörd, ser naturligtvis att det är något härligt med den underbara framtidstro som vi människor kan uppbringa bara för att vi går in i ett nytt år. Drömmen om en riktig nystart och symboliken som finns i det nya går mig inte förbi. Tolvslaget är startlinjen, ens nya jag är målet och med ett par glas billigt bubbel innanför västen är vi alla Usain Bolt. Jag hajar. Och visst är det nog så att en del människor faktiskt lyckas sluta röka, lär sig laga osso buco och spela Stairway to heaven. Jag är inte en av de människorna. nbsp;
Efter nyår bestämde jag mig för att köra ett par vita veckor i januari. Inte så mycket för att jag ville det på riktigt, utan mest för att det kändes passande efter helgens mer eller mindre konstanta salongsberusning. Ett par veckor utan alkohol skulle ge min lever lite andrum, jag skulle spara pengar och dessutom se till att utnyttja alla de dagar då jag vaknade pigg och fräsch till fullo. Det höll i tre dagar, sen stack jag ut med mina syskon och käkade middag – och middagar blir ju, som vi alla vet, mycket trevligare om man dricker ett par glas vin till maten. nbsp;
Betyder det att jag har problem med alkoholen? Nej. nbsp;
Betyder det att jag är en odisciplinerad, karaktärslös människa? Till viss del. nbsp;
Betyder det att jag, som så många andra, lovar att förändra saker med mig själv mest för att jag ”borde”, snarare än för att jag vill? Absolut. nbsp;
Det är därför cynikern i mig alltid trumfar naiv...ikern (?) när det kommer till löften om förbättring. Alla vet att de borde dricka och röka mindre, äta nyttigare och röra sig mer. Alla önskar att de var disciplinerade och inte sköt saker framför sig. När nyår kommer passar det väldigt bra att föreställa sig att man ska bli den där personen. Men så ser ju inte verkligheten ut. nbsp;
Jag röker för att jag gillar att röka. Jag dricker alkohol för att det är gott och tittar på Entourage istället för att jobba för att jag är en idiot. Jag betalar mina räkningar i tid men har svårt för att passa deadlines. Jag är rätt lat och tycker dessutom att citronpasta är godare än osso buco. Jag förändras, precis som alla andra, gradvis och inte över en natt. nbsp;
Ta den här krönikan till exempel. När jag sitter här och skriver är det två dagar kvar till deadline. På måndag kommer jag inte att, som i vanliga fall, behöva ducka för e-mail från Ergos chefredaktör, eftersom texten kommer att skickas in i tid. Det kan låta litet, men för mig är det i alla fall ett steg i rätt riktning. Allt det där andra tar jag itu med senare. nbsp;
Skål. nbsp;
Johan Falkman
