Annons

Klart vi ska byta idéer – men våra är bäst


Genom att studera kulturer och språk och genom att leva utomlands får vi en bättre förståelse för våra likheter, och lär oss att respektera våra olikheter.”

nbsp;

Lovord som dessa är inte ovanliga. Genom att studera i ett annat land kan vi träffa nya, underbara människor och växa som personer. Men vi hjälper också två kulturer att komma varandra närmare. Bara begreppet ”utbytesstudent” antyder denna fredsskapande aspekt.
Det finns också viktiga historiska tecken. Det amerikanska Institute of International Education grundades precis efter första världskriget, när hoppet om en fredligare värld tänts. Efter andra världskriget kom utbytena igång på allvar. Enligt Unesco studerar numera cirka två miljoner människor utomlands. USA är flitigast på att ta emot studenter och Kina skickar flest.

Men studentutbyten kan även vara ett sätt för länder att utöva det som statsvetare kallar för mjuk makt. Med detta menas kulturellt inflytande i motsats till hårt, militärt sådant. Om världen omfamnar amerikanska värderingar så ökar enligt teorin USA:s inflytande. Mjuk makt kan utövas genom Hollywood, Coca-cola och den officiella amerikanska radiokanalen Voice of America. Men även genom studenter som efter en vistelse i värdlandet återvänder till inflytelserika positioner med en delvis ny världsbild. Det inledande citatet kommer också från George W. Bush.
Således var symbolvärdet stort för både USA och Kina när Xi Mingze 2010 inledde sina studier på Harvarduniversitetet. Hon är nämligen dotter till Xi Jinping, den troliga efterträdaren till Hu Jintao som är det kinesiska kommunistpartiets generalsekreterare. När han under förra året besökte henne såg han dock till att inte få en överdos av kulturellt utbyte – de åt middag på en kinesisk restaurang
Kina inledde sitt så kallade mjuk makt-initiativ 2005, och har precis som Ryssland startat nya internationella nyhetsmedia som ska ”balansera nyhetsrapporteringen”. Dessutom har de grundat så kallade Konfuciusinstitut med syftet att sprida intresse för kinesisk kultur. Det första institutet i Europa instiftades faktiskt i samarbete med Stockholms universitet 2005.
Framför institutet står en staty av den kinesiske filosofen Konfucius. Detta är magstarkt av minst två anledningar. För det första har han länge varit djupt föraktad av det kinesiska kommunistpartiet, men har återuppväckts som nationalsymbol med helgdag och allt. Detta dels för att betona Kinas historiska storhet och dels för att betona Kinas gemensamma historia med Taiwan, som man fortfarande vill se som en kinesisk provins. Ett annat litet problem är att vi inte vet hur han såg ut, eller om han ens var en riktig person. Statyns politiska betydelse underströks när nämnda Xi Jinping 2010 besökte institutet. Han lät sig fotograferas framför statyn och hyllade Stockholms universitets betydelse för relationen mellan Sverige och Kina.
Då instituten finansieras av den kinesiska staten är de högst kontroversiella. Hur oberoende är de egentligen? Men för universitet med finansieringsproblem är det svårt att tacka nej till pengarna. Även Tyskland, Frankrike, Storbritannien och Spanien har sedan länge liknande institut för sina respektive kulturer. Om Karl XII inte fått hybris och anfallit Ryssland så kanske vi hade haft Linnéinstitut runt om i världen i dag

Det som skulle vara kulturella utbyten för fred mellan nationer är alltså inte fritt från stormaktspolitik. För de flesta studenter är detta dock ett mindre problem – studierna utomlands innebär en chans till personlig utveckling och meriter. Alla blir dock inte helt övertygade av värdkulturen. Fråga bara Sayyid Qutb, det Muslimska brödraskapets grundare, som radikaliserades just under sina studier i USA. Detsamma gäller många av terroristerna bakom dåden i New York 1993 och 2001. Despoter som Pol Pot och al-Turabi utbildades också i väst. Och nog finns det än i dag anledningar att förbistras. New York Times avslöjade i höstas att många utbytesstudenter med visum för kulturellt utbyte tvingas arbeta under usla förhållanden. Ett snarlikt problem på Uppsalas nationer har tidigare beskrivits i Ergo.
Kanske finns det bakom teorin om kulturellt utbyte en tanke om att våra demokratiska idéer ändå är överlägsna. Alla som utsätts för dem kommer att överge sina traditioner och konvertera. Men när både Ryssland och Kina åter tornat upp som globala storspelare utan att anpassa sig nämnvärt efter västerländska värderingar kvarstår en naggande känsla av att det inte är så enkelt.

Leonidas Aretakis

För den som är intresserad av en utbytesstudents syn på sin tillvaro på Uppsala universitet rekommenderar jag UNT:s utbytesblogg, som skrivs av Zhu Qin Zhe. nbsp;

nbsp;


Annons

Annons

Leonidas Aretakis har en kandidatexamen i idé- och lärdomshistora, och har nu siktet inställt på en master i statskunskap. På fritiden lirar han fotboll, gillar film och läser allt han kommer över. Under våren kommenterar han aktuella händelser för Ergos räkning.

Läs mer

2024-03-01 09:23
Eric Axner-Norrman ponerar med sedvanlig humor och precision de olika vetenskapsdisciplinernas inbördes ordning i den…
2024-01-31 08:38
Eric Axner-Norrman skriver om tidsmaskiner och katter gömda i Engelska parken i månadens kåseri.
2023-12-21 12:10
Redaktionen sammanfattar året med Ergo inför årets slut. Vad har hänt sedan nyår egentligen?