Matadorens desperation gör entré
”Du ger mig dåligt samvete.” Får du också höra det när du påpekar en orättvisa eller ger förslag på hur någon kan förbättra sin livsstil? Mig händer det ofta. Jag har svårt att hålla käften när jag ser att någon gör något jag inte tycker är okej. Vad är det tänkt att jag ska svara? ”Oj då, skulle det vara en julklapp, förlåt att jag förstörde överraskningen ”. Eller kanske: ”Jajamän, mitt ord är helt gratis – och vill du ha en prenumeration så får du ett par mystofflor på köpet. Portofritt ” (Ja, jag har varit telefonförsäljare. Aldrig. Mer.)
Det verkar vara så att de försöker skuldbelägga mig för deras dåliga samvete. Men det där med att ge någon dåligt samvete är faktiskt en ren omöjlighet, lögn och förbannad dikt. Ge mig en minut eller två så ska jag förklara. Dåligt samvete får man när man känner att man borde göra något man inte gör. Det är ett tecken på empati och medmänsklighet som kan ge jobbiga symptom, men frånvaron av det är, enligt mig, mycket värre. Och det känns väldigt barnsligt att klaga när någon får en att komma ihåg det man borde göra. Detta är förstås olika för olika ämnen, om någon ständigt påminner mig om måndagens tenta under fredagens fest blir jag också grinig.
Men om det handlar om att någon poängterar att det du gör skadar andra människor eller äventyrar framtida generationers överlevnad, är det då en anledning att gnälla på den personen?
Ta det lugnt – det är inte dig personligen jag inte gillar. Och jag kommer aldrig att hävda att jag gör allt perfekt, men jag gör mitt bästa. Det jag blir förbannad på är om du ger mig skulden för saker du borde göra, eller vrider och vänder på allt jag gör för att påpeka mina egna fel och brister för att försvara dig. Eller när du väljer ett bekvämare alternativ utan att vara beredd att stå till svars för konsekvenserna. När argumentet ”men jag vill” plötsligt ska ge dig rätten att göra något, när dina önskningar är viktigare än planetens och medmänniskors nbsp; behov. Om du VILL flyga istället för att ta tåget, om du VILL köpa produkter som äventyrar andras liv och hälsa och du VILL dumpa tonvis med kemikalier i Östersjön, betyder det att vi andra bara ska titta på och vara nöjda? Det är såna attityder och förväntningar som gör mig mer rasande än matadoren i tjuren Ferdinand, argare än pissmyror när du trampar i myrstacken och ger mina käkmuskler ett styrketräningspass då jag ilsket biter ihop tänderna (att de inte gått sönder än är ett under).
Det är lite av en övertygelse jag har att åtminstone de flesta människor vill vara goda och snälla även andra gånger än de sista dagarna före jul. Och när man tror det samtidigt som man vet ganska mycket om etisk konsumtion, klimatsmarta beteenden, hjälporganisationer och andra saker man mår bra av att jobba med så känns det ibland som ett kall att berätta om det. Rentav taskigt att inte säga något när man ser någon göra något som ger konsekvenser jag vet att de ogillar. Lika lite som jag lurar en laktosintolerant vän en massa mjölkprodukter, lika lite håller jag tyst när jag ser att en hedersknyffel till kompis håller på att köpa en fotboll till systersonen som barn i ungens egen ålder kan ha tvingats sy. Bara det dåliga samvetet leder inte någon vart, och då jag tror att det nog ändå ligger och gnager föreslår jag saker du kan göra åt det – i ditt eget och omvärldens intresse. Det tänker jag inte skämmas för. Jag kommer att fortsätta vara en plåga om någon tar sig rättigheter de inte har och därigenom skadar någon annan. Tough luck.
/ Frispråkig med hållfasta tänder
