Det går inte alltid bra

När jag var liten förfasade jag mig över religiösa fundamentalister som såg sjukdom och lidande som syndarens rättmätiga straff. Människor som menade att bilbältet var överflödigt för den gudstrogna och cancer en direkt följd av hädelse. Men frukta icke Vi kan be dig frisk, bara du öppnar ditt hjärta för Gud.

Nu har samma förvirrade tankegångar plötsligt blivit rumsrena igen. Med skillnaden att vi inte längre ska be bort tumörerna, nej gud så irrationellt. Vi ska tänka bort dem. Positive thinking, visualisering och mindfulness heter de nya mirakelmedicinerna som nu mer går att köpa i varje hörn. Garanterat effektiva mot allt från cellskräck till cerebral pares. Är du utbränd? Tänk dig pigg Är du ful? Visualisera dig snygg. Kroniskt smärta? Bejaka. Det är aldrig det onda som är problemet. Det är din attityd. Mår du fortfarande piss? Men alltså, du försöker ju inte. Vi kan inte kan hjälpa dig om du inte vill bli frisk.
Retoriken är ny men kontentan den samma: Ett upphöjande av de starka och lyckade och ett skuldbeläggande av de sjuka, fattiga och svaga. Som om de inte redan är skamfyllt nog att må dåligt.

Det är inget fel med att tänka positivt och det här med mindfulness kan vara supereffektivt. Såklart klarar vi mer än vi tror. Såklart skulle en hel del gå bättre om vi bara vågade tro på oss själva. Men den obarmhärtiga sanningen är att hur mycket vi än visualiserar, så går det inte alltid bra. Hur positivt vi än tänker så klarar vi inte vad som helst. Livet är jävligt orättvist. Det enda vi vet säkert är att vi alla faller någon gång. Med lite tur tillhör du dem som kommer att kunna resa sig igen. Men när du ligger där på botten med utslagna tänder och brutna ben hoppas jag att du kan finna tröst i att hur kasst du än har det så är det i alla fall inte för att du förtjänar det.