Årets julklapp: framtidstro

Snart är det jul Vissa längtar mer, andra mindre. Många känner pressen att hitta julklappar till alla – för alla borde väl få något? Men fler och fler börjar leta alternativ. En väns familj har infört ett system där alla får en julklapp var. Man bestämmer gemensamt vem som köper till vem, i regel har man en idé om något en viss person skulle behöva och bli glad av. För varför ge för givandets skull?

Personligen har jag blivit lite av en julklappsstrejkare, eller kanske presentstrejkare överhuvudtaget. Fattig är jag inte, men inte rikare än de omkring mig. Men det blir inte många slantar till varje klapp om jag ska ge något till alla i familjen. De som har ett eget hem sedan flera decennier behöver inte fler tomtar eller lakan. Och om de önskar något ytterligare som ligger i nivå med min budget, så köper de det själva. De har råd med det. Smycken och kläder – som brukar vara populärt att ge – väljer man ju gärna helst själv. Och jag vill se pappa bära slipsen med den musikdiggande kaktusen – så han får aldrig en slips av mig igen

Alla känner vi väl till problemen med fattigdom, miljöförstöring och resursbrist (vet du inte, fråga mig). Därför fick ingen släkting en ”vanlig” julklapp av mig förra året. De fick istället ett gåvobevis för symboliska presenter från olika välgörenhetsorganisationer. Personlighetsanpassat: mässlingvaccin från unicef till sjuksköterskan, skolbokspaket åt skolbarn i andra länder till studenten. Fältprodukter som används där de behövs som bäst.

Sen kan jag äta quornbullar och mysa med släkten, med vetskap att någon som sällan blir mätt också får en god middag. Samt att summan som kunde ha spenderats på ett par billiga örhängen istället ger någon en yllefilt att sova under i ett flyktingläger.

Hopp och framtidstro borde vara årets julklapp.
God jul och gott nytt år