Början på framtiden


En stressig vardag med flertalet uppgifter och tentor, uppsatser, nya människor att lära känna och kanske ett litet studentrum är en del av verkligheten för studenter i Uppsala. Jag är avundsjuk.


Nu när vi i åttan fick välja praoplatser så var valet enkelt. En tidningsredaktion.
Så nu sitter jag här, femton år och praoelev på tidningen Ergo. Jag har fått till uppgift att skriva en krönika – min första faktiskt – men förhoppningsvis nte min sista heller. Vad jag skulle skriva om kom jag snabbt på, framtiden.

Jag vill bli journalist. Jag vill rapportera om saker som händer i världen, politik och även vara med om pulsen på en medieredaktion. Politik är en sak som jag alltid har varit intresserad av och som framförallt har diskuterats flitigt vid middagsbordet. Jag skulle nog ganska säkert kunna säga att jag är en av få femtonåringar i Sverige som varje vecka bänkar mig framför SVT:s Debatt och använder min mobil för att följa partiledardebatter.
nbsp;
Min inspirationskälla till hela den här tanken om journalistik är min morfar, Herbert Söderström. Tillsammans med ”de tre O:na” Lars Orup, Åke Ortmark och Gustaf Olivecrona, räknades han som en av Sveriges första skjutjärnsjournalister.

Något att sträva efter att bli? – Absolut

Så jag hoppas att om kanske åtta, nio år så sitter jag där och filar på en hemtenta i mitt lilla studentrum någonstans i vårt avlånga land. Och kanske tänker jag då tillbaka på min tid som politiskt intresserad femtonårig praoelev på tidningen Ergo.
Det var förhoppningsvis början på en lång, stressfylld men ändå rolig journalistkarriär.


Annons

Annons

Läs mer

Cogito ergo sum. Jag tänker, därför finns jag. Som filosofistudent har jag hört dessa ord otaliga gånger.  Det är…
I sitt sista kåseri för Tidningen Ergo skriver Eric Axner Norrman om den eviga frågan: WWVD - What would Voltaire do?
Vår anonyme, ständige filosofiestudent är tillbaka med nya betraktelser. Denna gång om kommunikation.