Nyanser av orange, brunt och grönt

Jag försöker dra mig till minnes hur det såg ut i våra studentrum när det begav sig 1968. Vi kom ju från olika delar av Sverige, men var starkt influerade av impulserna från Finland. Att äga gardiner i stora yviga mönster i färgkombinationer av orange-svart-vitt-brunt från Marimekko var en dröm för många. Åtminstone hälften av oss hade delar av Arabias bruna teservis i våra köksskåp. En del kunde stoltsera med svensk matservis från Rörstrand i serien Annika eller porslin från Gustavsberg – Prunus eller Berså av den kände Stig Lindberg. Kunde man också fylla en Stringhylla med porslin från dessa fabriker var man riktigt förmögen. Nytt på glasfronten var vinglas med robust fot från Iittala men många föredrog den lite ovala formen på kupan med smäcker hals.

Överkast och ryggdynor i murrigt brunt eller grönt måste absolut krönas med kuddar i enfärgat orange eller mönstrat i orange och brunt. På golven fanns inga heltäckningsmattor, som modet föreskrev därute, men gärna lurviga och mjuka mattor i brunt eller grönt. På några väggar satt Che Guevara uppklistrad och på andra en palestinasjal. Men mest förekommande var nog ändå bilden Aristide Bruant av Toulouse Lautrec.

När helgen kom drogs gärna gardinerna för och de tjocka stearinljusen tändes. Någon hade tänt ett rökelsekar och vi satte oss på golvet. Flower power. Skaldjurssalladen gick runt, vi hällde vin i våra glas och satte en LP på stereon. Cornelis Vreeswijk varvades med indisk sitarmusik och Beatles – nu kunde vi ha mysigt

Vad pratade vi om? Jo, killar förstås. I andra änden bodde ju tio trevliga grabbar och några av oss hade upptäckt det – eller om det var tvärtom. P-pillren fanns nu på marknaden och läkarna skrev ut recept för glatta livet. Make love not war. Utbilda oss skulle vi, resa utomlands ville vi, men gifta oss och få barn – absolut inte. Inte än i varje fall