Det börjar med studenterna

I förra veckan uppmärksammade Ergo den ljusmanifestation som hölls i solidaritet med de bortrövade studenterna i Mexiko. Den tragiska händelsen i Mexiko fick mig att börja tänka på alla de studenter genom tiden som har vågat slåss för mänskliga rättigheter och demokrati. Trots att de verkar i ett land där de förtrycks, i lägen då deras liv stått på spel. nbsp;

Kidnappningen i Mexiko blev startskottet för landsomfattande demonstrationer vilket har lett till våldsamma upplopp mellan civila och poliser. Människor är trötta på den genomgripande korruption som genom drogsmugglande gerillor länge spridit skräck bland den mexikanska befolkningen. Den ilska som länge kokat under ytan nådde till slut sin brytpunkt och genom den brutala kidnappningen har missnöjet, likt ringar på vattnet, spridits över landet.

Det är inte första gången denna typ av utveckling sker. nbsp;Både idag och historiskt nbsp;sett har flera politiska rörelser tagit sin början inom just studentkretsar. nbsp;I USA på 1970-talet står en kvinnlig student på huk bakom en livlös kropp. Med händerna uppsträckta i luften skriker hon ut sin sorg och frustration. Fotografiet har tagits på campusområdet för Kent State University i Ohio och blev snabbt en symbol för polisens övervåld då fyra studenter miste sina liv. Tio dagar senare uppstod en liknande situation på Jackson State University och två studenter sköts till döds. nbsp;Protesterna spred sig sedan och skakade Nixon-administrationens förtroende i ett land där många redan var missnöjda efter Vietnam-åren.

Vi går framåt i tiden till Himmelska fridens torg, Peking, 1989. Studenter har länge demonstrerat på torget för ökad demokratisering och minskad censur och korruption. Drömmen om frihet krossas dock då pansarvagnar börjar skjuta besinningslöst och flera tusen människor mister sina liv. I år är det 25 år sedan massakern, men studentprotester mot orättvisor i Kina lever kvar än idag. I Hongkong har en stor studentrörelse vuxit fram under 2014 där ledaren, studentaktivisten Joshua Wong, har haft en betydande roll i kampen för demokratiska val. Även här har studenterna mötts av starkt och våldsamt motstånd från polisen.

Hur kommer det sig att personer som Joshua Wong och andra modiga studenter vågar stå upp för sina åsikter, trots att historien upprepade gånger visat på hur riskabelt det kan vara? I regel tror jag att yngre människor är mer benägna att passionerat och tveklöst stå upp för sina åsikter i sin strävan efter ett friare och mer rättvist samhälle. I studentlivet kan engagerade själar mötas i en gemensam ideologi och tillsammans skapa en stark samhörighet. Jag vill egentligen inte kalla det naivitet, eftersom jag tycker det har en alltför negativ klang, men jag är ganska övertygad om att med åldern kommer en cynisk realitet, som dämpar ungdomens utopiska drömmar.

När jag tänker på manifestationen från förra veckan, där ljusens sken lyste upp affischerna med ansiktena på de bortrövade studenterna, fylls jag av solidaritetskänslor blandat med sorg. Studentprotester har varit starten på mycket, men även mött otroligt hårt motstånd. Vad som är säkert är att om det inte vore för engagerade studenter, så hade vi kanske aldrig sett följderna av de historiska protester som fört den demokratiska utvecklingen framåt. nbsp;