Det skamfria året 2,0

Det skamfria året 2014 har bara några veckor kvar. Och eftersom jag gissar att det är ungefär lika många som kommer ihåg vad Det skamfria året innebär som helt missat Musikhjälpen, kommer här en påminnelse om hur året går till:

1. Man gör något. 2. Det känns pinsamt. 3. Man kommer ihåg att det ju är Det skamfria året. 4. Man slutar skämmas.

Ja just det, tänker ni, och undrar nu naturligtvis hur detta har gått.

Utmärkt, kan jag meddela Otaliga är vi som upprätt vandrat livet fram med Det skamfria året som okränkbart stöd i ryggen. Vi har kanske råkat felskicka en inköpslista innehållandes olika sorters underkläder till en som egentligen skulle ha fått frågor om en faktura, men när vi varit en nanometer från att falla ned i skamgropen kommit på att: ”Puh Det är ju Det skamfria året Året då vi aldrig slösar energi på känslor av pinsamhet Vilken tur ”

Såhär i retrospekt är det dessutom uppenbart att vissa av oss har utnyttjat detta bättre än andra.

Någon av oss har till exempel gjort en gigantisk tatuering av en tiger på bröstet ”för att det är så kul med en tiger på en Björn” och sedan knäppt upp skjortan för Malou von Sivers i TV4. Någon annan har döpt sin föreställning som handlar om absolut ingenting till Meningen med livet, och någon tredje har tyckt att ens egen konsert blev så himla bra att den måste visas på bio. Ytterligare någon har kanske råkat påstå att den själv är så enastående attraktiv att den utgör den verkliga förlagan till Lena Anderssons romanfigur Hugo Rask, och sedan vidhållit påståendet trots att författaren om och om igen upprepat att Hugo Rask är en fiktiv person.

En samhällsgrupp som till min stora glädje fått extra mycket nys om vilka regler som gäller under Det skamfria året är alltså nbsp;Kulturmännen. Detta ger jag naturligtvis en stor tumme upp. Att flyga upp ur sängen varje morgon för att gå ut och ta för sig av världen, att tycka att man förtjänar lite allt möjligt vad gäller uppmärksamhet, beröm och beundran, är att utföra Det skamfria året med utmärkt excellens.

Det är bara en aning beklämmande att idén inte har lyckats sprida sig till ännu fler under året. Men, skam den som ger sig, så att säga. Nu tar vi alla i från tårna och gör 2015 till Det skamfria året 2.0.