Kom igen då, det är ju jul
Framför mig på stadsbussen står ett par och bråkar med busschauffören om betalningen. Röster höjs, svordomar och hot följer. Det är julafton 2013 och jag har precis gått av mitt jobbpass. Klockan är redan 15.20, och jag kommer således att missa Askungens klänning, mössen och hela härligheten på statstelevisionen. SLUTA, DET ÄR JU JUL ylar jag till slut, och bråket skingras efter en stund.
Jag älskar jul. Som barn i en liten och rätt okomplicerad familj har julen varit en kravlös högtid med julklappar, god mat och slummer framför teven. Olikt många andra har jag en helt oproblematisk relation till julafton.
Men att gilla jul är ungefär lika häftigt som att älska Ernst Kirchsteiger i min ålder. Och det skiter jag fullständigt i. Redan i september började jag härja på redaktionen. Första kyliga natten för hösten, känns det då inte lite som jul? frågade jag. Nej, svarade kollegorna unisont. I oktober, vid redaktionens storstädning, luktade då inte rengöringsmedlet lite, lite jul? Nähä. Inte det.
Men man får inte nöta ut julen, hur mycket man än längtar. Den ska smyga sig på. Ungefär i månadsskiftet september-oktober är det okej att spela några låtar från min JUL-lista på Spotify. Brukar börja med Joni Mitchells ”River”, och kanske ”Ave Maria” med Beyoncé. Det riktigt tunga, svenska artilleriet med Tommy Körberg och Adolphson amp; Falk och hela konkarongen, ja det får vänta till advent.
I brittiska och amerikanska komedier är det alltid julfester hela december och det är så vansinnigt romantiskt så där lagom till nyår (NÄR DE ÄNTLIGEN FÅR VARANDRA PÅ TOLVSLAGET). Jag lever i någon slags villfarelse att det är så julmånaden är. (De flesta nyårsaftnar har för mig dock slutat med att jag går på släktfest med mina föräldrar som nån himla Jane Austen-karaktär som blev kvar på gården när alla andra blev bortgifta.) Men maten, de tända ljusen och glittret, som jag längtar efter det. Det är längtan som gör det.
Men det vackraste med julen är ändå den där förevändningen, att man kan säga: Kom igen då, skänk pengar, det är ju jul. Eller kom igen då, visa dina nära att du älskar dem, det är ju faktiskt jul. Prova på att vara schyst. Du kanske kommer vilja vara det lite oftare.
