Det är inte enkelt att vara svår

För ganska längesedan hade jag en vän, vi kan kalla henne mig själv, som träffade en kille och bestämde sig för att ”honom ska jag ha”. Processen för själva inskaffandet gick till ungefär så att jag smsade och frågade om han ville ses, han skrev att han skulle diska så det gick inte. Jag skrev att jag skulle ut i helgen, han kontrade med att han funderade på att hälsa på sin farmor. Han överraskade med att fråga om vi skulle ta en öl. Jag la ner mitt tentaplugg och sprang dit. Min kloka moder sa att jag borde vara lite svårare. Jag förstod verkligen inte vad hon menade och trots mina desperata försök skaffade han istället en annan tjej och jag förlorade 7.5 hp på den där tentan.

Tillfällen där man verkligen bör spela svår grundar sig tyvärr i precis det, att man nbsp;är raka motsatsen nbsp;- jätteenkel. Man är så enkel att det ofta redan har hänt. Men istället för att fråga personen man hade ovanpå sig på lördagen, om en dejt på måndagen bör man alltså spela svåråtkomlig. Det tär lite på sinnet eftersom man istället utvecklar orealistiska anledningar till varför vederbörande inte hör av sig. Vilket är rimligt då motparten sitter hemma och också är svår. Leken ska börja så. Man turas om att inleda konversationer och sedan inte svara för att verka intressant och mystisk. Skratta lite extra högt när hen går förbi nbsp;och sen säga med låtsad förvåning nbsp;“men tjaaa, såg inte dig, hur e läget?”. Skydda sig själv från att nbsp;vara för på med att vara för av. Men inte av för länge, för då förlorar man, fast det är den andra som ger upp och går vidare, men inte heller för kort för då förlorar man också. Då blir man den som vill att saker ska gå fort, och det fungerar ju uppenbarligen inte. nbsp;

Det problematiska med att spela svår är att det går emot alla instinkter nbsp;och känns oerhört tråkigt. Alla tycker det. Man vill bara vara den där som följer sina känslor, är rak och tar vad man vill ha. Inte den som lägger bort telefonen med displayen mot bordet, och lyssna efter sms som inte kommer. Men ibland är det nödvändigt. Ibland måste man svälja suget och vänta. Ha tålamod och sysselsätta sig med annat. För när man gör det, plingar det helt plötsligt till i telefonen, ”ska jag komma över och hjälpa dig med den där omtentan...”