Där ångesten är norm
Vinden biter lite extra kallt i kinderna -och den gråa kalla morgonen blir bara mer och mer otrevlig när du går där på trottoaren. Höstlöven singlar ner från träden och dina steg blir tyngre och tyngre. Snart ser du det. Runt hörnet kommer den fram, den där gråa och fyrkantiga lokalen som man vet är anledningen till ens dåliga humör. Tentamenslokalen. nbsp;
Du går in genom glasdörrarna. Kanske ser du någon du känner, men ni säger inte så mycket. Du skrattar lite nervöst och ni går sedan båda två tillbaka till er tysta oro och nervositet. Sen går du in i själva salen. Ja, efter du låst in alla saker i dom där små och trånga skåpen precis utanför såklart.
Du sätter dig på din plats med din penna och legitimation, tentavakterna ropar lite aggressivt ut alla regler. Ingen förstår varför de är så arga och uttrycker ett så fruktansvärt missnöje över livet, men det gör de, och de gör det med besked. Sen får du det där pappret med frågorna, och nåde dig om du ens funderar på att vända det och läsa frågorna innan klockan blir exakt 08:00.
När tentamensstarten utropas likt ett maratonlopp för en stor skara alltför nervösa och skakiga löpare greppar du snabbt pennan, liksom alla andra runt dig, och inser att du inte har någon aning om hur du ska svara på den där första frågan som skrattar dig rakt i ansiktet. Men du kämpar på, och du försöker skriva allt du kan innan tiden är slut.
Men vad händer nu? Går någon redan? Är jag för långsam? Kommer jag hinna? Paniken är ett faktum. Du skriver ännu mer stressat, pennan får slut på stift, ditt sudd förstör svarspappret och du vill bara gråta och skrika. Men gör inte det, för då kommer de arga tentamensvakterna och säger åt dig, på ett mycket hektiskt sätt, att lugna ner dig.
Till slut går du på skakiga ben fram och lämnar in ditt papper och din tentamen. Du slänger snabbt på dig jackan, går ut till skåpet och hämtar alla dina tillhörigheter och rusar sedan ut i höstförmiddagen. Solen har kanske hunnit titta fram, helt plötsligt ser världen lite finare ut, och löven som faller från träden har massa olika fina färger. Det är nu du känner dig stolt, fri och lycklig. Kanske sugen på att fira, eller bara taggad på att gå hem och titta på Netflix. Du börjar med stadiga steg trampa hemåt, lyckligt ovetande om att du kommer göra om hela processen snart igen, men då kommer det troligtvis vara snöstorm.
