C’est quoi l’amour ?

Det sterila lysrörsskenet faller på en liten broschyr där jag sitter i väntrummet på en vårdcentral i Paris. På första sidan står att läsa: C’est quoi l’amour ? Vad är kärlek? Det undrar jag med, så jag skänker en tacksam tanke till den lilla broschyren och får veta:

“Kärlek har ingen universell definition. Det är ofta en djup och okontrollerbar känsla som fyller en med lycka. Den visar sig genom en mycket stark önskan om att vara med den andra, och ibland genom ledsamhet när den älskade inte är närvarande.” Det låter ju bra Sedan tar diskbänksrealismen över: “Ibland övergår kärleken i att bli en alltför stark längtan att kontrollera den andra, och kan därmed komma att ackompanjeras av svartsjuka.”

På detta följer en filosofisk vändning: “Kärleken är ibland väl dold… Många har svårt att uttala den eller visa den. Ibland räcker det med något litet för att ge uttryck för den.” Och sedan en sista uppmaning: “I väntan på att bli kär i någon är det mycket viktigt att lära sig att acceptera och älska sig själv ”

Hänförd över detta nakna stycke oväntad vardagspoesi känner jag mig inspirerad att spinna vidare på temat.

Om kärlek vore en hygienprodukt skulle den i många fall vara trelagstoapapper: på ytan mjuk, fluffig, inbäddad i ett skimmer (här tänker jag främst på den sortens rosa, parfymerade trelagstoapapper som finns på utvalda sydeuropeiska toaletter) men när det väl skiter sig så slingrar den sig, dess lager skiktas och glider ifrån varandra. Plötsligt inser man att den inte var så tålig som den gav sken av att vara, blott ett antal skikt shy; shy;– ett lager existentiell ensamhet, ett lager statusmarkör att visa upp för omvärlden likt en guldpläterad iPhone och ett lager vana, för vanor är likt nya toapappersrullar: svåra att bryta upp.

Och det är väl inget fel med det, så länge man inte förväxlar det med enkelt men enastående enlagspapper; mindre vanligt, mindre rosenskimrande men utan en massa lager som glider isär när det utsätts för prövningar. Men kanske tar det tid och mognad att stå framför den sterilt upplysta hygienproduktshyllan och se förbi de fränt doftande tuggummifärgade lagrena till förmån för det till väl dolda, med oväntad förmåga att rullas ut och räcka längre.

Om inte annat minskar det risken för den djupa, okontrollerbara känslan som uppstår när toapappret är slut.

nbsp;