Falsk artighet i tvättstugan

Klockan är halv nio, målmedvetet stegar jag in i tvättstugan för att ta hand om den där 40-tvätten som växt till sig under veckan. Tvättstugan, placerad på gården mittemot kvarterspizzerian, tenderar vara en plats för många underliga observationer som väcker skratt och irritation, ibland både och. På en av tvättstugebänkarna ligger fortfarande samma berg av kläder som för två dagar sedan. Här finns sammanlagt nio tvättmaskiner, fyra torktumlare och ett stort torkrum – men inget bokningssystem. Konstigt nog har här skapats en krigszon i tvättstugeformat.
Min första tvättupplevelse som ny student i Uppsala blev bitter. Jag var då bosatt i ett av de ökända höghusen i Flogsta. Samma system användes där, dock rådde mer kaos. Min upplevelse var och förblir en typisk företeelse – att man slänger ut andras tvätt på golvet.
Denna morgon är samtliga tvättmaskiner upptagna, men meddelandet ”luckan kan öppnas” signalerar att maskinernas program är färdiga. Vilket leder till frågan: är studenterna i området uppe tidigt på morgonen eller tvättar de under natten? Mina misstankar lutar mot det senare. Konstigt nog är det vanligt att maskinerna står färdiga i timmar tidigt på morgonen i just denna tvättstuga. Idag tog underligheterna slut där, ett osedvanligt lugn.
Berg av tvätt är ett återkommande fenomen, ofta i flera dagar om inte veckor till och med. Sedan vi flyttade hit i februari har jag och min sambo funderat över vem denna människ(a?)or är, som lämnar kvar sin tvätt så länge. Söndagen för två veckor sedan gjordes en upptäckt. Med tunga fötter kommer en ung kille lunkade in, gnuggar sig trött runt ögonen och ser sig runt. Han går fram till en av tvättbergsbänkarna. I ett svep åker ena högen ner i IKEA-kassen. Jaha tänker jag, det förklarar en del. Är det lathet, glömska eller någon konstig taktik - att låta andra ta reda på tvätten? Två timmar senare kommer nästa person hasande och tar en hög.
Det i särklass konstigaste vi varit med om i höst började med en total kulturkrock med en ung kille som troligtvis var asiatisk utbytesstudent. Personen i fråga stod en stund och tittade på de tre torktumlarna. Jag frågade om han inte skulle starta maskinerna, varpå han svarar att han inte får. Okej tänkte jag, varför då? Det var hans vänners saker, de skulle komma snart. En timme senare märkte vi att de tre maskinerna nu var igång. Innehållet? Kläder, mattor, skor, jackor, allt som kan tvättas och lite till. Tiden? Fyra timmar. Värmen? Ingen värme. Vad är då syftet med att tumla alla dessa saker? Ja du.
Ytterligare ett nämnvärt fenomen är vad rubriken till denna text speglar – en sorts falsk artighet. Två exempel. Efter att ha väntat i cirka 15 minuter på ena torktumlaren fick jag sällskap av en kille som precis hämtat sin tvätt i torkrummet. Vid kommunikationsförsök visade det sig att han var amerikan. Vid frågan om någon av torktumlarna var hans blev den ena maskinen utpekad. Bra säger jag, det är den jag väntar på.
Ett kort samtal följde om beteende i tvättstugan, om underliga observationer, och så vidare. En vettig person, i denna tvättstuga – tänkte jag. Samma minut kommer en tjej gående fram till den torktumlare som amerikanen konstaterat var hans, och plockar ur innehållet. Innan jag hinner vinka har amerikanen slängt in alla sina saker och startat maskinen. Typisk amerikan tänker jag fördomsfullt. Snopen står jag kvar. Nästa torktumlare är min.
I andra exemplet är min sambo huvudperson. Där hon var bosatt tidigare fanns dock ett bokningssystem. En vinterdag möter hon på vägen in i tvättstugan en kille som visar sig ha tagit hennes tvättid, han låtsas som ingenting. Att folk stal andras tvättid var vanligt där, trots irritation bokade hon en senare tid. En vecka senare ser hon (utifrån) samma kille tömma hennes tvättmaskin, ett flertal av hennes kläder hamnar på det smutsiga golvet. Tvättidstjuven låtsas som att det regnar som svar på klagomål om att hennes tvättid inte är över. Bland reaktionerna kommer bland annat kommentaren ”ja, vem gör egentligen någonting sånt?”. Tvättidstjuven gjorde några knapphändiga raggningsförsök. I ljuset av de mindre uppskattade egenskaperna som utmärkt sig var dessa mindre lyckade.
En positiv sak är i vart fall att det vedertagna sättet att kommunicera medelst arga anonyma lappar, så kallad tvättstugefascism är ickeexisterande i vår tvättstuga. Problemet är istället att ingen kommunikation, sans eller vett verkar finnas. Med första lönen införskaffar jag en tvättmaskin och torktumlare.